the journey is the destination

I måndags åkte ännu en av mina johannor iväg, och jag saknar henne jättemycket redan. Jag måste nu, i och med att hon åkt, hitta en ny promenad- respektive träningskompis. Jag var nere och tränade igår, helt ensam, eller ensam var jag inte bland alla andra som tränade, men jag kände mig helt ensam. Jag var ute och gick i morse och mina nya kompisar är gänget i morgonpasset i p3. Jag tror nog att jag ska klara mig.

Solen har skinit nu i två dagar, det är underbart och jag vill kunna jubla, njuta och bara le hela tiden. Men jag kan inte. Jag vet inte om det är den vanliga surveckan, om det är saknaden av såväl pojkvän som vänner eller om det är något helt annat. Det enda jag vet är att jag vill le, jag vill känna glädjen i magen.

Om inte annat kommer det när vi åker till fjällen om exakt tre veckor. Det ska bli så underbart att jag inte kan förklara det med ord :D det ska bli min glädje. Min längtan bort.

Att vänta på glädjen är också en glädje.

Det är snart vår. Vad skönt det ska bli, när solen skiner och allt bara är bra. När man kan ställa fram grillen och ha det trevligt med vänner! Nu är mina tankar väldigt långt fram, för att vara ute en hel kväll kommer det dröja innan man kan vara. Men bara tanken får mig varm. Sen tidig sommar, kommer Johanna hem igen! Underbart, även om hon inte kommer vara "hemma" hemma i sommar så är hon iaf i Sverige. Det känns på något konstigt sätt nära iaf. Jag saknar henne, typ jättemycket. 

Förutom att min längtan till vår, sommar och johanna är stor, finns det mycket inom den snara framtiden och nuet som är bra. I helgen kommer min älskling, plus att min älskade kusin claes är hemma och hälsar på! Och om endast fem veckor drar vi till fjällen! Det ska bli grymt!

Så, det finns mycket i livet man saknar och längtar efter. Vad man än gör kommer det alltid vara så. Det är därför man ska leva i nuet, och göra små saker som ändå piffar till vardagen. Crea diem. Skapa dagen istället för att fånga den.

H.