Älskade måndag(?)
Idag var det inte kul i längdspåret kan jag lova. Det var så bakhalt att jag helt seriöst flera gånger funderade på att ta av mig skidorna, vända om och gå tillbaka. Men icke, jag kämpade tills svetten sved i ögonen. Det är alltid härligare efteråt när man inte gett upp. När man är sådär helslut i kroppen.
Sedan tyckte min kära mor att jag gått kunde följa med till mormor. Jag sa att jag egentligen skulle behöva plugga, men hon menade på att det kunde jag ju göra när vi skulle komma hem - det skulle ju inte bli sent (vilket hon senare kommer få ångra att hon sagt).
Väl i Strängnäs hade mormor gjort i ordning lunch, sedan åkte vi ut till kyrkogården för att "skotta" fram morfars grav. Man såg den inte, det var sjukt mycket snö. Som tur var visste mormor vilken av alla under snön det var, så vi lyckades skotta en väg till den, samt få fram den så vi kunde tända ett litet ljus. Det var dock inte bara denna snö vi skulle se som ett problem denna dag..
Vi åker tillbaka till mormor för en kopp kaffe innan vi ska bege oss hemåt för att jag ska få kunna plugga lite. När jag har släppt av mormor och mamma för att sedan parkera bilen, ser jag att ena bakdäcket är helt platt. Förstå HELT PLATT! Fälgen stod ut typ en decimeter. Jag stod i lutning, på praktiskt taget glansis och insåg snabbt att jag inte skulle klara av att byta däck själv. Efter många telefonsamtal fram och tillbaka, med såväl vänner som bilverkstäder, bestämmer sig mamma för att ta en buss hem och pappa för att slänga sig på en buss till Strängnäs för att hjälpa mig. Det hela går fint och jag måste säga att nästa gång jag får punka (förhoppningsvis händer inte det) så kan jag byta däck helt själv. Pappa var också med på ett litet hörn. Typ grovjobbet. Men jag bytte däcken helt själv ;) galet bra.
Så det blev inte mycket plugg för mig eftersom jag blev några timmar försenad. Så det blir att ta tag i den där älskade boken nu och fundera över vad en människa egentligen är????
Fint va?
Älskade, älskade, hatade bok.
Sedan tyckte min kära mor att jag gått kunde följa med till mormor. Jag sa att jag egentligen skulle behöva plugga, men hon menade på att det kunde jag ju göra när vi skulle komma hem - det skulle ju inte bli sent (vilket hon senare kommer få ångra att hon sagt).
Väl i Strängnäs hade mormor gjort i ordning lunch, sedan åkte vi ut till kyrkogården för att "skotta" fram morfars grav. Man såg den inte, det var sjukt mycket snö. Som tur var visste mormor vilken av alla under snön det var, så vi lyckades skotta en väg till den, samt få fram den så vi kunde tända ett litet ljus. Det var dock inte bara denna snö vi skulle se som ett problem denna dag..
Vi åker tillbaka till mormor för en kopp kaffe innan vi ska bege oss hemåt för att jag ska få kunna plugga lite. När jag har släppt av mormor och mamma för att sedan parkera bilen, ser jag att ena bakdäcket är helt platt. Förstå HELT PLATT! Fälgen stod ut typ en decimeter. Jag stod i lutning, på praktiskt taget glansis och insåg snabbt att jag inte skulle klara av att byta däck själv. Efter många telefonsamtal fram och tillbaka, med såväl vänner som bilverkstäder, bestämmer sig mamma för att ta en buss hem och pappa för att slänga sig på en buss till Strängnäs för att hjälpa mig. Det hela går fint och jag måste säga att nästa gång jag får punka (förhoppningsvis händer inte det) så kan jag byta däck helt själv. Pappa var också med på ett litet hörn. Typ grovjobbet. Men jag bytte däcken helt själv ;) galet bra.
Så det blev inte mycket plugg för mig eftersom jag blev några timmar försenad. Så det blir att ta tag i den där älskade boken nu och fundera över vad en människa egentligen är????
Fint va?
Älskade, älskade, hatade bok.
Kommentarer
Trackback
