Se människan, inte brottet?
För att komma ner till verkligheten efter italientrippen, skulle man så klart slängas in i en underbar kurs! NOT. Jag har ingen som helst motivation till att ens öppna böckerna. Det går så djupt. Man ska se människan som god. Och då menar jag att ALLA MÄNNISKOR ÄR GODA! Det spelar ingen roll vad denna har gjort. Ett intressant diskussionsämne är nämligen hur man skulle vårda en man/pedofil, som mördat en liten flicka. Svaret jag idag får av min lärare är då att se människan, inte brottet.
Förlåt mig, om jag är naiv, men jag kan inte se denna människa som god. Det går inte. Absolut skulle jag, om jag skulle vårda, vårda denna människa. Det är självklart. Det är min skyldighet. Men jag kan inte se mer än så. Min godtrohet har en gräns. Om inte minst mitt psyke.
När jag ändå är inne och talar om brott, måste jag påpeka gårdagens dilemma. Jag är ute och kör bil och kommer till ett fyrvägskors, där högerregeln gäller. Samtidigt som mig når ett flertal andra bilar denna korsning. Och för att göra det hela svårare för oss andra, var en av bilarna en polisbil. Jag vet inte vad det är, men jag blir alltid lite smånervös när jag möter eller har en polisbil bakom mig. Hur som. Jag ska lämna företräde åt bilen till höger om mig så klart. Problemet är bara att denna bil ska lämna företräde åt polisen. Polisen i sin tur ska svänga vänster och ska då lämna företräde åt mig. Detta resulterar i att INGEN ÅKER. Trafiken står still. Så klart släpper det efter ett tag, men jag var då inte först att åka. Jag stod still till polisen började blinka med helljusen att det kanske var dags att röra sig.
