Okt. 4, 2010
Some say you have to fall to learn how to fly. Some day we may understand just the reason why.
Jag har funderat en del på det. Det kanske rent av är bra att bli lite bränd. Så man dels vet att man lever, men samtidigt att man vet att allt inte är en dans på rosor. Allt kan inte alltid gå bra. Och ibland måste man ta den smällen för att kunna uppskatta livet lite. För man kommer tillbaka. När såren har läkt lite. Jag tog den smällen och det gjorde ont utav bara h-vete. Men idag mår jag bra. Jag känner mig självständig. Jag lever. Inte för någon annan utan för mig själv. Visst dagen kommer då jag inte längre vill vara själv. Kanske väntar den dagen runt knuten. Men jag har inte bråttom. Jag har lärt mig att man alltid har sig själv och det är trots allt inte så illa.
Igår eftermiddag tog jag mig en paus från min ensamhet med plugg och gick ut och plockade svamp med min minstingsyrra. Hon är en jäkel på svamp. Jag kände mig jättedålig. Hon vet var man bäst hittar svamp. Hon kan många olika svampsorter samt hur man urskiljer dem från varandra. Hon VET hur man urskiljer giftiga från ätbara. Jag ser bara att flugsvampen är rödprickig(?) och vet att man inte ska äta den. Resten är för mig ovisst. Hon är 11, jag är 21. Lite mer ska jag kanske veta? Men nej.
Hon ÄLSKAR att plocka svamp. Jag tycker det kan vara avkopplande att vara ute i skogen när man har huvudet proppat av trista skolgrejer. Men jag kan inte säga att jag älskar att plocka svamp. Men vi hittade en del. Eller ja, mycket. Inte kul att rensa sen bara.
Här hittade hon något som heter taggsvamp? Kan det vara så?
Så mycket trattisar att hon behövde sätta sig ner. De var ju överallt. Hon såg dem överallt. För mig tog det längre tid.
Och så inspekterar vi så att den inte är giftig. Eller?
Jag har funderat en del på det. Det kanske rent av är bra att bli lite bränd. Så man dels vet att man lever, men samtidigt att man vet att allt inte är en dans på rosor. Allt kan inte alltid gå bra. Och ibland måste man ta den smällen för att kunna uppskatta livet lite. För man kommer tillbaka. När såren har läkt lite. Jag tog den smällen och det gjorde ont utav bara h-vete. Men idag mår jag bra. Jag känner mig självständig. Jag lever. Inte för någon annan utan för mig själv. Visst dagen kommer då jag inte längre vill vara själv. Kanske väntar den dagen runt knuten. Men jag har inte bråttom. Jag har lärt mig att man alltid har sig själv och det är trots allt inte så illa.
Igår eftermiddag tog jag mig en paus från min ensamhet med plugg och gick ut och plockade svamp med min minstingsyrra. Hon är en jäkel på svamp. Jag kände mig jättedålig. Hon vet var man bäst hittar svamp. Hon kan många olika svampsorter samt hur man urskiljer dem från varandra. Hon VET hur man urskiljer giftiga från ätbara. Jag ser bara att flugsvampen är rödprickig(?) och vet att man inte ska äta den. Resten är för mig ovisst. Hon är 11, jag är 21. Lite mer ska jag kanske veta? Men nej.
Hon ÄLSKAR att plocka svamp. Jag tycker det kan vara avkopplande att vara ute i skogen när man har huvudet proppat av trista skolgrejer. Men jag kan inte säga att jag älskar att plocka svamp. Men vi hittade en del. Eller ja, mycket. Inte kul att rensa sen bara.
Här hittade hon något som heter taggsvamp? Kan det vara så?
Så mycket trattisar att hon behövde sätta sig ner. De var ju överallt. Hon såg dem överallt. För mig tog det längre tid.
Och så inspekterar vi så att den inte är giftig. Eller?
Kommentarer
Trackback
