Each day's a gift and not a given right
På väg hem från den sista dagen. Vemod i magen. Usch. På bussen hem känns det som när man åkte från Borga. En riktig klump i magen och aningen ångest. Man har varit så tätt inpå människor i två veckors tid. Lärt känna en del väldigt bra. Så ska man bara lämna det bakom sig. Helt plötsligt bara. Känns lite fel. Lite konstigt.
Jag blev kvar igår. Jag hade med mig grejer så jag skulle kunna sova kvar. Men jag hade inte bestämt mig. Men jag kunde om jag ville. Så strax efter sex fick vi en körning till Sthlm. Och åkte jag med fick jag stanna kvar. Så jag åkte med. Då hade jag inte så mycket att välja på liksom. Så jag sov i ett jourrum i natt. Lite spännande. Det fick mig att tänka på alla sjukhusserier. Och vad som händer i de rummen. Jag sov dock ensam. Och gott. Tydligen är man menad för jobbet då. Och det blev en lugn natt också. Och en lugn dag. Så, såhär sista dagen passade jag på att stanna över kvällen lite. Fick vara med om mycket intressanta körningar. Så jag hann nätt och jämnt med sista bussen. Och denna gång går det nog hela vägen hem, ingen taxi idag inte.
För att sammanfatta de två veckorna jag haft - jag har aldrig haft det bättre! Det går inte att jämföra med något
och det kommer bli svårt att toppa. Jag vill så gärna jobba såhär. Det jobbiga med det är bara att det ligger så långt fram. Kön är lång och jobben är lite svåra att få. Men det är bara att ställa sig i den kön och vänta på sin tur. Jag kommer sakna alla på stationen också. Är nog lite av det som känns mest nu. Jag säger då det. Sitter på en buss och känslan är precis den samma som när man åkte från Borga. Det enda som saknas är en massa snö och en brasa i öppna spisen när man kommer hem. Och om en vecka är känslan i magen borta, man är tillbaka i verkligheten och man ägnar en tanke då och då. Till det man saknar. De man saknar.
Jag blev kvar igår. Jag hade med mig grejer så jag skulle kunna sova kvar. Men jag hade inte bestämt mig. Men jag kunde om jag ville. Så strax efter sex fick vi en körning till Sthlm. Och åkte jag med fick jag stanna kvar. Så jag åkte med. Då hade jag inte så mycket att välja på liksom. Så jag sov i ett jourrum i natt. Lite spännande. Det fick mig att tänka på alla sjukhusserier. Och vad som händer i de rummen. Jag sov dock ensam. Och gott. Tydligen är man menad för jobbet då. Och det blev en lugn natt också. Och en lugn dag. Så, såhär sista dagen passade jag på att stanna över kvällen lite. Fick vara med om mycket intressanta körningar. Så jag hann nätt och jämnt med sista bussen. Och denna gång går det nog hela vägen hem, ingen taxi idag inte.
För att sammanfatta de två veckorna jag haft - jag har aldrig haft det bättre! Det går inte att jämföra med något
och det kommer bli svårt att toppa. Jag vill så gärna jobba såhär. Det jobbiga med det är bara att det ligger så långt fram. Kön är lång och jobben är lite svåra att få. Men det är bara att ställa sig i den kön och vänta på sin tur. Jag kommer sakna alla på stationen också. Är nog lite av det som känns mest nu. Jag säger då det. Sitter på en buss och känslan är precis den samma som när man åkte från Borga. Det enda som saknas är en massa snö och en brasa i öppna spisen när man kommer hem. Och om en vecka är känslan i magen borta, man är tillbaka i verkligheten och man ägnar en tanke då och då. Till det man saknar. De man saknar.
Kommentarer
Trackback
