en liten tanke
Jag känner en som har förmågan att inte bry sig alls. Jag menar verkligen, inte bry sig överhuvudtaget. Han har förmågan att ta allting kallt. Stänga ute allt som går att stänga ute. Varför förstår jag inte riktigt. Jag tycker det är lite synd. På något sätt. Samtidigt som att det ibland kan vara jäkligt bra att vara så. För ibland är det bra att inte blanda in några värderingar eller känslor. Absolut. Men det funkar inte för mig. Jag har provat det, men inser nu helt plötsligt hur värdelöst det egentligen är. Det är inte min grej. Och samtidigt vill jag inte vara den som någon inte alls egentligen bryr sig om. Jag menar, vad vore livet utan känslor och värderingar?
Den här personen anser även att man lika gärna kan gifta sig och skaffa barn med någon som man bara trivs med, man behöver inte vara kär. Men jag tycker, trots att jag är tappat lite tron på kärlek, att kärleken nog är bra och att den behövs. Det gäller bara att hitta den. Inte söka eller leta efter den. Men den dyker upp när det är dags. Tills dess tänker jag iaf börja bry mig igen. Och lämna stadiet att inte göra det bakom mig, det kanske var kul en stund. Men det tjänar ingenting till. Ingen går ur det som vinnare.
Den här personen anser även att man lika gärna kan gifta sig och skaffa barn med någon som man bara trivs med, man behöver inte vara kär. Men jag tycker, trots att jag är tappat lite tron på kärlek, att kärleken nog är bra och att den behövs. Det gäller bara att hitta den. Inte söka eller leta efter den. Men den dyker upp när det är dags. Tills dess tänker jag iaf börja bry mig igen. Och lämna stadiet att inte göra det bakom mig, det kanske var kul en stund. Men det tjänar ingenting till. Ingen går ur det som vinnare.
Kommentarer
Postat av: Anna
true story.
Trackback