Tisdag
Första dagen av den sista veckan på praktiken. Känns aningen vemodigt. Jag skulle vilja vara klar nu, så man bara kan börja jobba. Jag känner verkligen inte för att sätta mig i skolbänken igen. Det känns så långt bort. Har inte suttit där sen i våras. Usch. Och så måste det vara ngn tråkkurs också. Värdelöst.
Idag har allt gått i ett. När vi var klara för dagen fick jag kommentaren:
- Ja, just det. Du är student.
Allt hade gått som på räls, att vi inte hunnit reflekterat något större. Men det kändes inte som att det behövdes. Man får så mycket lärdom av att bara se och närvara. Det räcker hur bra som helst för mig. Jag har också haft det underbart trevligt idag. Jag har åkt med en riktig livsnjutare. En så härlig människa. Dagen blir så mycket bättre då. Hur som helst. För var dag som går, så blir jag mer och mer säker på att det här är det jag vill göra. Jag ska bli en jäkel på att rädda liv ;)
Något jag också blir mer säker på för dagarna som går är att busschaufförerna helt saknar körkort?! Är det möjligt. Jag menar. Jag har fått min väska och min tröja sönderdragen. Jag har blivit lämnad i Sparreholm. Och idag trodde jag seriöst att vi skulle krocka bilen framför. Dagens busschaufför hade noll kunskap om något som heter avstånd till bil framför. Jag skojar inte om vi kanske hade MAX två meter till stackaren i bilen framför. Stundvis låg bussens nos jämns med bilen, till chauffören kom på att kanske inte skulle hinna förbi. Och då låg vi i 90. Fint om bilen framför hade lagt en tvärnit. Jag säger då det.
Nu idol.
Idag har allt gått i ett. När vi var klara för dagen fick jag kommentaren:
- Ja, just det. Du är student.
Allt hade gått som på räls, att vi inte hunnit reflekterat något större. Men det kändes inte som att det behövdes. Man får så mycket lärdom av att bara se och närvara. Det räcker hur bra som helst för mig. Jag har också haft det underbart trevligt idag. Jag har åkt med en riktig livsnjutare. En så härlig människa. Dagen blir så mycket bättre då. Hur som helst. För var dag som går, så blir jag mer och mer säker på att det här är det jag vill göra. Jag ska bli en jäkel på att rädda liv ;)
Något jag också blir mer säker på för dagarna som går är att busschaufförerna helt saknar körkort?! Är det möjligt. Jag menar. Jag har fått min väska och min tröja sönderdragen. Jag har blivit lämnad i Sparreholm. Och idag trodde jag seriöst att vi skulle krocka bilen framför. Dagens busschaufför hade noll kunskap om något som heter avstånd till bil framför. Jag skojar inte om vi kanske hade MAX två meter till stackaren i bilen framför. Stundvis låg bussens nos jämns med bilen, till chauffören kom på att kanske inte skulle hinna förbi. Och då låg vi i 90. Fint om bilen framför hade lagt en tvärnit. Jag säger då det.
Nu idol.
Kommentarer
Trackback
