the journey is the destination

Jag trodde jag hade gjort min beskärda del av skolresor och sightseeingar med Europaskolan. Men ack så fel jag hade. Igår var det dags igen. Vi fick en inbjudan av universitetet och det är klart man tackar ja. Vi hade dock dålig koll på var vi skulle, men det gjorde inget. Det första stoppet var lite överaskande. En buffalofarm.. Jag förstod inte meningen med detta. För det var varken givande eller intressant. Och allt var så klart på thai... Men det funkade. Nästa stopp var en marknad. Och marknader är ju alltid kul. Sista stoppet var ett buddhatempel. Det är intressant med buddismen tycker jag, ska ta och läsa på lite om det när jag får tid. Jag vet så här långt att varje dag har sin egen Buddha, och den dagen man är född på representeras då av en Buddha. Jag är denna:

In Reflection (Deeply Thinking). Hands are crossed across the chest, right hand in front of the left. The Buddha (at the Banyan tree), wonders how he can explain the cause of all suffering to others.

Dessa sevärdheter tog nästan tio timmar.. Jag sov kanske fem av dem. På bussen.

Idag har det varit praktik. Nytt sjukhus, ny avdelning: kirurgen. Det sjukhuset vi var på har en speciell, avskild avdelning för HIV/AIDS smittade. Vi fick gå dit för ett studiebesök och det var minst sagt intressant. Hemsk sjukdom, med ett hemskt, agressivt förlopp. Några av patienterna hade precis fått beskedet och några var nära döden. Det var hemskt att se. Vilka livsöden. Sjukhuset för övrigt var mer fattigt än det förra. Något som förvånade mig var att man inte har fönster överallt, utan det är är öppet. Salarna har såklart fönster, men korridorerna utanför har öppningar rakt ut. Lite udda. För oss, inte för thailändarna såklart. För övrigt hände ingenting direkt. Vi har observerat sängbäddning och sondsättning..

Ikväll hade jag bestämt middag med holländarna. De åker ju snart. Efter midddagen blev bowling. Och nu är det dags för sängen. Upp för plugg tidigt imorrn.

Natti.