the journey is the destination

Tänkte börja med att jag är genomförkyld. I Thailand? Jag vet inte om det borde gå ihop. Mn återigen har vi runt 18-20 grader här. Det är inte mycket att skryta med. Tur att vi är inne på praktiken hela dagarna. Och på tal om den så hade vi vår första dag på förlossningen idag. Det var inte en enda förlossning på hela dagen. Någon gång i morse var det ett kejsarsnitt, så vi fick börja med att ta hand om bebisen. En liten flicka på ynka 2900 gram. Men sen hände det inte mycket mer tyvärr. Det var mycket intryck. Jag vet att Thailand är ett fattigt land och att vi hamnat på ett lokalt/statligt sjukhus, så jag har överseende med hur de har det. Vi är rätt bortskämda i Sverige, tror jag. Jag har aldrig varit på förlossningen hemma. Här delar kvinnorna, innan det är dags för själva förlossningen, sal. Jag tror jag räknade till åtta sängar. Själva förlossningssalen består av tre bås, med britsar, inte sängar. Allt i samma sal. Thailändarna förväntar sig såklart ingenting annat. Så för dem är det ingenting konstigt. För mig känns det ändå. Jag ska se om man får ta bilder, så kanske jag kan få upp någon bild, lättare att förstå då.

Jag tänkte svara på Åsas kommentar angående om det går att prata med patienterna. Och nej. Det är inte alls många som kan ett ord engelska. Det var dock en kvinna idag som kom in på grund av alldeles för tidiga verkar, som kunde lite engelska. Jag upplever nog att de som kan engelska är mer inbjudande till oss att undersöka dem. Och det är bra. Men det är oerhört få som går att prata med.

Jag tänkte för en gångs skull faktiskt gå och lägga mig jättetidigt idag. Bädda ner mig med massa kläder och min filt.. Och hoppas att förkylningen kan ha gett sig till imorrn. Har förresten bestämt med två finskor som bor här att ta en trip till Ko Samet 13-18 april. Kan bli grymt. Om bara vädret kommer tillbaka.

Natti.