the journey is the destination

Har inte skrivit på ett tag tror jag. Har haft fullt upp. Har suttit i skolan varje dag, pluggpluggplugg. Vissa dagar har det inte blivit mycket gjort, och andra har det riktigt rullat på. Idag fick jag och Bella iaf in vårat PM. Och förhoppningsvis är det inte mycket som behöver åtgärdas efter opponeringen, men det känns ganska osäkert. Vi har som sagt inte fått så mycket medhåll från vår handledare. Men hon kanske har mjuknat.. man vet ju inte.

Förra helgen var lugn, riktigt skönt. Blev något glas fredag. Och lördag. Men lördagen spenderade jag i Sthlm. Pappa hade bjudit mamma på Ugglas revy, och mamma och pappa bjöd mig och mina syskon på detsamma. Den är att rekommendera. Riktigt rolig. Och bra musik. Efter revyn blev det middag på Carl Michael på Djurgårn, där älskade Sofie jobbar. Riktigt fin mat och service :)

Denna vecka har bestått av plugg den med. Tufft och tråkigt stundvis. Men vi kom fram att det är rätt skönt iaf. Mysa med kaffe och plugg.

Och dar gav mitt tangentbord upp. Haha. Vad hander(fragetecken gar heller inte att skriva) Det gar inte att skriva de tre vokalerna som exempelvis engelskan saknar. Alla tecken har bytt plats, fragetecken finns exempelvis i kombination med skift pa bindestrecksknappen, haha say what. Jaja, jag ska forsoka gora mitt basta, men det for mig direkt in pa det som har varit intressant denna vecka. I mandags eller tisdags fick vi ett mejl fran var lilla dam som har hand om vara utlandsstudier. Hon undrade om vi hade lust att traffa en tjej som precis kommit hit fran USA. Det lat trevligt, sa jag och Bella bestamde en after work med henne igar. Hon tog ocksa med sig en tjej fran Aland som ocksa ar har och pluggar. Superskona tjejer, Holly fran Ohio och Cathrine fran Aland. Det ar bra, for jag behover ova pa min engeska. Nu ska min dator fa vila lite och jag ska luta mig tillbaka med lite desperate i think.

tjooo!

Jag måste sova en lång natt snart. Jag är så trött så trött. Vet inte riktigt var jag har mig själv. Rent fysiskt. Min kropp känns som spaghetti. Så ikväll blir det, förhoppningsvis, en tidig kväll. En liten flicka lipade till mig idag förresten. Och hon var helt seriös också. Jättetjurig var hon. Jag som tycker om barn. Men hon var en riktig liten skitunge.

Kollade på Grey's idag. Älskar kommentarna i slutet.

Nobody chooses to be a freak. Most people don't realize they are a freak until it's too late to change it. And no matter how much of a freak you end up beeing, chanches are there still someone out there for you. Unless of course they allready moved on. But when it comes to love even freaks can't wait forever.

Norrtälje i helgen. En riktig drömhelg. En revanchhelg.
Jag har inte varit i Norrtälje på länge. Tydligen har det byggts en rondell vid södra infarten. En stor sådan. Jag har inte varit i Norrtälje på säkert fyra månader och jag har missat ett rondellbygge. Det var väl ungefär det som hade förändrats. Det brukar inte hända så mycket i städer sådär. Mycket annat som förändrats sen jag var där sist dock. Och det gav mig en litenliten klump i magen när vi åkte in i staden. Men den släppte ganska snabbt, när jag insåg hur bra den förändringen ändå är för mig. Det är ingenting att hålla kvar vid. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade det. Allt runt omkring skulle jag vilja säga. Men det fick jag återuppleva i lördags. En härlig kväll, med underbara människor. Long time no see. Och det gjordes bra!

Jag lämnade Norrtan med ett leende på läpparna. Livet är riktigt underbart ibland.

Dagen idag har bestått av massa litteratursökning till PM inför C-uppsats. Mys på Waynes med sötnosarna Rana och Bella. En ruskigt lång promenad. Ett promenadfynd- ett utomhusgym. Riktigt skoj sådant också. Städning. Och nu ska jag nog ta mig ett efterlängtat bad.

Imorrn är det dags för V-ås och ännu en UNDERBAR föreläsning. Usch vad omotiverande att ta sig ur sängen imorrn. Kanske blir kvar. Lockande.

Idag hade vi tur. Idag delades det ut Red bull i skolan. Jag kan lova att det behövdes. Inte varit den mest kreativa dagen. Kan bero på att vi läser den mest tråkiga kurs man kan tänka sig. Vissa säger att den är bra att ha, den hjälper till c-uppsatsen. Men den ger mig ingenting. Läraren kan inte förklara, studiehandledningen säger inte ett SKIT! Det är nästan som att försöka lära sig läsa på nytt. Och förstå innebörden i vad som står. Jag tror läraren för det mesta står och pratar för sig själv för att hon älskar sin dialekt(skånska) samt sitt ämne. Det är sååå givande. Snälla. Hjälp. Jag orkar inte.

Imorrn blir det iaf till att träffa lovely Anna! Blir en liten trip denna helg. Behövs. Skönt att komma iväg. Såg dock idag att jag inte kanske valt den optimala platsen att försvinna till av vissa omständigheter, men Anna är ju däär. Det blir great! Vi ska ha det trevlans !

Ibland ångrar jag mitt val. Ibland får jag för mig att jag valde helt fel. Gick fel väg. För att jag var rädd. Men jag vet innerst inne att jag gjorde rätt. Speciellt med tanke på hur allt ser ut idag. Och hur det faktiskt såg ut en vecka efter att gjorde mitt val. Men ändå. Det kommer tillbaka som ett slag i magen. Det är nog nu jag först har förstått hur det hade kunnat vara. Usch. Aj. Nog med flum för er som inte känner mig utan och innan. Jag måste, som jag har skrivit och sagt, lägga allt bakom mig. Jag vill inte komma ihåg ngt av det. Ingenting. Det får helt enkelt inte vara en del av mitt förflutna. Det ska vara bättre än så. you make your past your past.

Varje dag är ju en ny dag. Med nya möjligheter? Hah. Min dag idag skulle bestå av det plugg som jag absolut inte fick gjort igår. Jag hade och har noll motivation. Så igår tyckte jag det var mycket bättre att åka över till kusinen och mysa med lillalilla Julia. Mycket bättre än att plugga. Så det var tanken med dagen idag istället, efter morgonens seminarie. Som också började bra. Jag och Bella skrev klart allt det till idag, mejlade det till oss själva. När vi skulle öppna det och skriva ut det innan seminariet, hade vi glömt att bifoga dokumentet. Ett helt tomt mejl. Klockan var då 9, vi började 9.15. Så det var bara att skriva om. Helt enkelt. Vi hann, och det blev bra. Eftermiddagen bestod sedan inte av ngt vettigt. Förutom en (välbehövlig) fika på Waynes och en lång promenad i det fina höstvädret.

Jag behöver hjälp med tips till var min tatuering ska sitta, ngn som har ngt förslag?

 

... har hela dagen bestått av. Helt galet. Hade en kanonkväll igår. Vilket resulterade i att jag idag vaknar och är tvungen att tänka över var jag var igår. Och vad jag gjorde. Jag får en ruskig söndagsångest och går runt hemma jättestressad. Efter mycket om och men kommer jag och Sofie ut, på en promenad. För att jag ska skaka av mig min ångest. Det hjälper nog till viss del. Tar en fika på Tingsgården och bara pratar. Är så mys att umgås med Sofie. Mycket skratt.

Och allt mer som tiden går, ju mer kommer jag fram till vad jag gjorde igår. Och jag hade tydligen jättekul! Det var ju iaf skönt att höra. Sen hade jag slängt ur mig en del som jag inte har en aning om var det kom ifrån. Kommer dock ihåg ett intressant samtal fram på morgonkvisten. Tror jag fick ur en del vettigt ur det och en del som känns väldigt bra idag.

Var på Strängnäs marknad igår också. Mycket trevligt. Fick med mig Robin. Som sedan lämnade mig för Kajsas pojk. De skulle tydligen göra sånt som killar gör - dricka öl. Robin var tydligen inte så sugen på att umgås med min släkt och äta den traditionsenliga ärtsoppan. Låter det konstigt? Nej. Men jag fick mysa med Julia, så jag var inte bitter. Julia är mitt lilla kusinbarn. Hon föddes i tisdags. Otroligt fin. Och jag kan inte förstå att Åsa har blivit mamma. Är så häftigt.

Eller vill inte göra det kanske man ska säga. Allt ploppar upp i huvudet titt som tätt. Jag vill inte komma ihåg, jag vill inte tänka. Vill inte ens veta existensen av den/det. Men man kan inte påverka någonting. Det är som det är helt enkelt. Och jag kommer bära med mig det. Länge. Allt. Man gör det. Glömmer ibland. Kommer på ibland. Det som att röka och dricka alkohol. Man vet att det är skadligt för hälsan, men ibland"glömmer" man bort det. Och när man kommer på det blir man bara arg på sig själv för att man utsätter sig för det. Det är lite kul att man jämför en levande människa med saker som är skadligt för hälsan. Men det är sant. Och ibland glömmer jag det. Hur skadligt det är. Men helt ärligt så vill jag inte komma ihåg. Någonting.

Jag är kär förresten. I Olle. Idol-Olle. Riktigt kär.

Some say you have to fall to learn how to fly. Some day we may understand just the reason why.

Jag har funderat en del på det. Det kanske rent av är bra att bli lite bränd. Så man dels vet att man lever, men samtidigt att man vet att allt inte är en dans på rosor. Allt kan inte alltid gå bra. Och ibland måste man ta den smällen för att kunna uppskatta livet lite. För man kommer tillbaka. När såren har läkt lite. Jag tog den smällen och det gjorde ont utav bara h-vete. Men idag mår jag bra. Jag känner mig självständig. Jag lever. Inte för någon annan utan för mig själv. Visst dagen kommer då jag inte längre vill vara själv. Kanske väntar den dagen runt knuten. Men jag har inte bråttom. Jag har lärt mig att man alltid har sig själv och det är trots allt inte så illa.

Igår eftermiddag tog jag mig en paus från min ensamhet med plugg och gick ut och plockade svamp med min minstingsyrra. Hon är en jäkel på svamp. Jag kände mig jättedålig. Hon vet var man bäst hittar svamp. Hon kan många olika svampsorter samt hur man urskiljer dem från varandra. Hon VET hur man urskiljer giftiga från ätbara. Jag ser bara att flugsvampen är rödprickig(?) och vet att man inte ska äta den. Resten är för mig ovisst. Hon är 11, jag är 21. Lite mer ska jag kanske veta? Men nej.

Hon ÄLSKAR att plocka svamp. Jag tycker det kan vara avkopplande att vara ute i skogen när man har huvudet proppat av trista skolgrejer. Men jag kan inte säga att jag älskar att plocka svamp. Men vi hittade en del. Eller ja, mycket. Inte kul att rensa sen bara.

Här hittade hon något som heter taggsvamp? Kan det vara så?

Så mycket trattisar att hon behövde sätta sig ner. De var ju överallt. Hon såg dem överallt. För mig tog det längre tid.

Och så inspekterar vi så att den inte är giftig. Eller?

Jag är riktigt dålig när det gäller att ta tag i att plugga. Ett riktigt minus där. Idag skulle jag ägna hela dagen till det. Men det slutade med inlines åkning och städning. I morse kom Johanna förbi, eller i förmiddags kanske man ska säga. Vi tog en promenad. Sen halvvägs kom vi på att det skulle vara roligare attåka inlines. Så vi vände hem. Jag lånade syrrans, sprillans nya, aningen stora inlines. Jag hade däremot noll skydd och jag har inte åkt sen jag var liten. Men det var inte mycket att göra. Jag hade inga. Johanna däremot var riktigt duktigt, med i stort sett alla skydd som går. Jag trodde allt skulle sluta med akuten. Men icke. Det var lite krackigt med balansen bitvis. Men sen gick det ganska bra. Två varv runt Djurgårn, sen besökte vi kära Åsa som förmodligen ska föda i vilken stund som helst.

Sen när jag kom hem blev det städning. Ojoj. Min säng var belamrad med kläder. Jag vet inte när jag ens använt allt. Jag har inte städat på väldigt länge. Jag har inte haft ork. Inte lust. Det har funnits saker som är roligare. Men idag blev det gjort. Så någon nytta har jag gjort istället för att plugga. Det blir hela förmiddagen imorrn och hela söndagen istället. Då stänger jag in mig.


Min säng, before..


and after.

På väg hem från den sista dagen. Vemod i magen. Usch. På bussen hem känns det som när man åkte från Borga. En riktig klump i magen och aningen ångest. Man har varit så tätt inpå människor i två veckors tid. Lärt känna en del väldigt bra. Så ska man bara lämna det bakom sig. Helt plötsligt bara. Känns lite fel. Lite konstigt.

Jag blev kvar igår. Jag hade med mig grejer så jag skulle kunna sova kvar. Men jag hade inte bestämt mig. Men jag kunde om jag ville. Så strax efter sex fick vi en körning till Sthlm. Och åkte jag med fick jag stanna kvar. Så jag åkte med. Då hade jag inte så mycket att välja på liksom. Så jag sov i ett jourrum i natt. Lite spännande. Det fick mig att tänka på alla sjukhusserier. Och vad som händer i de rummen. Jag sov dock ensam. Och gott. Tydligen är man menad för jobbet då. Och det blev en lugn natt också. Och en lugn dag. Så, såhär sista dagen passade jag på att stanna över kvällen lite. Fick vara med om mycket intressanta körningar. Så jag hann nätt och jämnt med sista bussen. Och denna gång går det nog hela vägen hem, ingen taxi idag inte.

För att sammanfatta de två veckorna jag haft - jag har aldrig haft det bättre! Det går inte att jämföra med något
och det kommer bli svårt att toppa. Jag vill så gärna jobba såhär. Det jobbiga med det är bara att det ligger så långt fram. Kön är lång och jobben är lite svåra att få. Men det är bara att ställa sig i den kön och vänta på sin tur. Jag kommer sakna alla på stationen också. Är nog lite av det som känns mest nu. Jag säger då det. Sitter på en buss och känslan är precis den samma som när man åkte från Borga. Det enda som saknas är en massa snö och en brasa i öppna spisen när man kommer hem.  Och om en vecka är känslan i magen borta, man är tillbaka i verkligheten och man ägnar en tanke då och då. Till det man saknar. De man saknar.