the journey is the destination

Första dagen av den sista veckan på praktiken. Känns aningen vemodigt. Jag skulle vilja vara klar nu, så man bara kan börja jobba. Jag känner verkligen inte för att sätta mig i skolbänken igen. Det känns så långt bort. Har inte suttit där sen i våras. Usch. Och så måste det vara ngn tråkkurs också. Värdelöst.

Idag har allt gått i ett. När vi var klara för dagen fick jag kommentaren:
- Ja, just det. Du är student.
Allt hade gått som på räls, att vi inte hunnit reflekterat något större. Men det kändes inte som att det behövdes. Man får så mycket lärdom av att bara se och närvara. Det räcker hur bra som helst för mig. Jag har också haft det underbart trevligt idag. Jag har åkt med en riktig livsnjutare. En så härlig människa. Dagen blir så mycket bättre då. Hur som helst. För var dag som går, så blir jag mer och mer säker på att det här är det jag vill göra. Jag ska bli en jäkel på att rädda liv ;)

Något jag också blir mer säker på för dagarna som går är att busschaufförerna helt saknar körkort?! Är det möjligt. Jag menar. Jag har fått min väska och min tröja sönderdragen. Jag har blivit lämnad i Sparreholm. Och idag trodde jag seriöst att vi skulle krocka bilen framför. Dagens busschaufför hade noll kunskap om något som heter avstånd till bil framför. Jag skojar inte om vi kanske hade MAX två meter till stackaren i bilen framför. Stundvis låg bussens nos jämns med bilen, till chauffören kom på att kanske inte skulle hinna förbi. Och då låg vi i 90. Fint om bilen framför hade lagt en tvärnit. Jag säger då det.


Nu idol.

Mysig söndagkväll blev det. Men jag tror att jag sov mig igenom iaf halva filmen. Och den verkade bra, så det var lite synd. Men det var skönt att sova. Efter att sedan ha sett slutet och pratat lite med Robin, som hållit sig vaken, så gick jag och la mig. Och sov hela natten. Det var underbart skönt.

Dagen idag har jag spenderat på alla andra ställen än var jag egentligen borde ha varit - i skolböckerna. Jag har verkligen ingen ork för att sätta igång. Måste ta mig i kragen snart. Men som sagt. I morse var jag med Robin till sjukan. Och gipset försvann. Vad liten armen var. Haha. Sen åkte jag till Katrineholm för att spendera dagen med älskade Sofie. Och det är alltid lika trevligt. Fick spendera lite tid med lilla Freja också, hon är så mysig. Freja är Sofie's vän Annas lilla tjej. Urgullig.

Kom precis hem och nu ska jag snart kolla på mitt favvoprogram - lite sällskap. Ladda upp för morgondagen. Längtar! Är tyvärr sista veckan på praktiken nu. Lite trist. Men allt har ju tyvärr ett slut.


Freja i min famn. Så mysigt. Längtar tills kussen får sin lilla så jag kan
vara där och mysa :)

För att anknyta till det tidigare inlägget så har jag nu kommit till en punkt då jag är så irriterad. Helt seriöst! Att man kan vara så. Jag finner inga ord. Att det helt allvarligt finns människor som har svårt att bry sig om andra, fine. Men att det finns människor som i stort sett har det som filosofi. Att inte bry sig om någonting. Eller någon. Jag blir nästan mörkrädd. Helt klart locket på. Jag orkar inte ens bry mig. Haha. Komisk kanske. Men nej. Finns ingen ork. Ingen vilja. Inget värde i det. Jag är blödig och jag bryr mig om människor. Ibland för mycket. Men det är jag. Jag kan inte försöka vara någon som jag inte är. Det går inte. Och jag kan heller inte låta mig utsättas för det. Bara för att det för stunden kanske löser alla andra problem. Får jag en kram, vill jag att man ger den för att man bryr sig. Bryr sig om mig. Visa lite omtanke people. It doesn't kill you.

För övrigt är jag för trött för att ens vara vaken. Men snart kommer Robin förbi och då blir det film och skitsnack. Sen håller vi tummarna för att hans gips åker bort imorrn, efter 16 veckor. Kan vara dags.

Peace out.

Jag känner en som har förmågan att inte bry sig alls. Jag menar verkligen, inte bry sig överhuvudtaget. Han har förmågan att ta allting kallt. Stänga ute allt som går att stänga ute. Varför förstår jag inte riktigt. Jag tycker det är lite synd. På något sätt. Samtidigt som att det ibland kan vara jäkligt bra att vara så. För ibland är det bra att inte blanda in några värderingar eller känslor. Absolut. Men det funkar inte för mig. Jag har provat det, men inser nu helt plötsligt hur värdelöst det egentligen är. Det är inte min grej. Och samtidigt vill jag inte vara den som någon inte alls egentligen bryr sig om. Jag menar, vad vore livet utan känslor och värderingar?

Den här personen anser även att man lika gärna kan gifta sig och skaffa barn med någon som man bara trivs med, man behöver inte vara kär. Men jag tycker, trots att jag är tappat lite tron på kärlek, att kärleken nog är bra och att den behövs. Det gäller bara att hitta den. Inte söka eller leta efter den. Men den dyker upp när det är dags. Tills dess tänker jag iaf börja bry mig igen. Och lämna stadiet att inte göra det bakom mig, det kanske var kul en stund. Men det tjänar ingenting till. Ingen går ur det som vinnare.

Jag har så mycket att skriva om min dag. Den blev lång allt för lång. Den började bra. Jag hann inte ens vakna idag. Inte ens dricka min kopp kaffe, eller ens gå på ett pass förän vi åkte iväg i ilfart. Men jag tycker ju det är kul. Jag är nästan för entusiastisk. Vi kom tillbaka efter en dryg timme och då skulle vi tydligen till Uppsala. Och dit gick det fort, trots att det är 17 mil. Så då har man sett Uppsala och Sthlm från bilen. På vägen från Uppsala slocknade jag till ordentligt. Och när jag vaknade efter ett tag tyckte grabbarna att jag lika gärna kunde lägga mig på båren. Det måste ju vara skönare? Jag tog det på fullaste allvar. Men det var ingen sovposition. Kändes nästan lite olustigt. Men det var väl det de ville få ut av det - att jag skulle få känna på hur det var att vara patient. Det kan faktiskt vara bra. Det är rätt bekvämt. Men ingen större hit.

Dagen flöt på när vi kom tillbaka och framåt sex var jag tvungen att bestämma mig. Skulle jag stanna eller skulle jag ta det nästa vecka istället? Skjuta på det? Eh, jag bestämde mig för att stanna en timme iaf. DÅ går det ju ändå en buss. Men så blev inte fallet. Jag åkte med på ett larm. Och missade den bussen och stannade till bussen strax efter tio. Det visade sig vara en stoooooor jävla miss. Jag är så arg. Den bussen jag åkte med var jättebra. Men jag skulle byta i Sparreholm. För buss mot Eskilstuna. Bara det att bussen som skulle till Eskilstuna tyckte han kunde åka lite tidigare. Han tyckte att han kunde lämna oss som skulle till Eskisltuna (vi var två) i SPARREHOLM??! Vad finns det där liksom? Men så var fallet. Eskilstunabussen vägrade erkänna att de åkt för tidigt, trots att vi var många om att så var inte fallet. Detta ledde till att det blev problem med ersättningstaxi. Eftersom att inget av bussbolagen ville betala. Vi stod i Sparreholm en timme tills det löste sig. Och bussbolaget, jag vet inte vilket. Förmodligen Nyköping för Eskilstuna var kassa på service, stod för ersättningen.

Jag ringer till taxi Malmköping. Som är den närmsta. Nej, han har tydligen bara en bil. Och den är på Arlanda. Ring taxi Flen. JAHA? Ringer dit. Han var tveksam. Han körde nämligen inte på kredit på natten. Vi var tvungna att få bussbolaget att ringa honom och bekräfta att de skulle betala. Efter att de gjort det, kom han. Och det var en så trevlig chaufför. Guld värd. Likaså chauffören från Nyköping som fixade allt. De är värda dagens ros båda två. Och tydligen har Malmköping fler bilar, men han är alltid på Arlanda vid den här tiden på dygnet (han stänger tolv och vill inte köra). Eskilstunabussen kan ta sig. SÅ ILLA. Nästa vecka sover jag på stationen. Litar inte på bussen. Den kommer åka ifrån mig.

Dag 2 på ambulansen. Händelserik. För det första har jag sovit i natt. Hela natten. Men det resulterade däremot bara i att jag var ännu tröttare i morse. Inte utvilad alls. Knasigt. Så jag höll på att åka för långt med bussen. Jag somnade så in i bomben. Men vaknade så klart precisprecis när jag skulle av. Perfekt. Så när jag hade vaknat efter två koppar kaffe kunde dagen sätta igång. Och den har rullat på kan jag säga. Efter första körningen fick vi en transport från Eskilstuna. Vilket betyder att jag har åkt denna underbara väg tur och retur TVÅ gånger idag. Puh. Väl tillbaka blev det bara mer. Så..

Lunch kl. tre. Gissa om man var hungrig när man åt frukost kl. halv sex. Efter lunch bytte jag bil. För den skulle på ett prio 1. Vilket innebär blåljus. Intressant tänkte jag. Vilket det också var. Väl tillbaka bytte jag bil igen så de sista två timmarna spenderade jag med två riktigt trevliga killar. Ja, jag tror man kan kalla dem för killar. Jag är snäll idag. Det blev körningar och jag var tillbaka precis lagom till att mitt pass slutade så jag hann med bussen. Haft återigen haft en kanondag, med kanonbra handledare och människor.

Imorrn ska jag förmodligen stanna till tio. Vilket blir ett pass mellan 8-22. Måste skrapa ihop lite timmar. Men lite blir svårt, då det inte går någon buss vid åtta. Så ska jag stanna, får jag stanna 4 timmar. Men det kan bli intressant. Ska kanske försöka träna lite då också. Får se vad dagen har att erbjuda.

Och snart är det helg. Trevligt ska det bli.

Each day's a gift and not a given right. Leave no stone unturned, leave your fears behind. And try to take the path less traveled by. That first step you take is the longest stride.

Hade min första dag på ambulansen idag. Det var, det är guld! Där vill jag jobba. Jag tror faktiskt det kan vara lite min grej. Det händer saker. Inte hela tiden. Men när det händer så händer det oftast. Idag var jag däremot inte med om något urakut, men de körningarna jag var med på var en perfekt början. En mjukstart. Sen består arbetslagen till majoriteten av killar.. eller ja, män kanske man ska säga. Och det blir på något sätt en helt annan stämning än när majoriteten består av tjejer/kvinnor. Sad but true. Stämningen känns hur soft som helst. När man arbetar som ambulanssjukvårdare är det också viktigt att man har en stark, tränad kropp (?), vilket leder till att man får träna på arbetstid. Riktig lyx. Förutsatt att det inte går ngt larm såklart. Då gäller det att vara snabb, beroende på prio såklart. Men man har 60 sekunder som mål. Förstå då om du ligger och pressar. Så den stresshanteringen måste jag eventuellt jobba på. Nej, men jag stormtrivs. Efter en dag. Resterande återstår att se, men jag tror inte att jag ska ändra på mig. Inga tvivel alls.


Något som också är lite intressant när det är så få kvinnliga anställda är att de blir lite som männen. Eller inte som dem kanske. Men, man skäms inte för att vara lite "ful" i mun. Det var "grabbkväll" ikväll. Och någon hade kommit på den roliga idén att kalla den K.U.K kväll..(det här vet jag ingenting om, för det är ingenting elever ska veta tydligen och jag blev väl informerad om att inte missförstå ordet...så) Kul Utan Kvinnor, är innebörden - ingenting annat. För att kontra kom tjejerna med en F.I.T.T-kväll.. Flickor I Tajta Trosor.

Så idag är jag riktigt nöjd. Jag mår jättebra! Jag kanske till och med kan sova i natt. Vilket jag inte gjort de senaste två nätterna. Så nu går jag runt i något slags spartillstånd, för jag är inte trött. Alls. Och ändå var jag vaken hela vägen hem för att jag var så himla nöjd. Vad hände? Idag är du borta iaf. Inte en tanke har jag ägnat dig. Ojoj. Inte ens nu när jag skriver så här gör jag det. Underbart. Tack hej, fuck dig.

Sån här glädje känner jag idag - ses på fredag babe.

Ny dag, nya tag. Den skulle bestå av pluggpluggplugg. Var det tänkt. Men jag sov så ruskigt dåligt i natt att jag vaknade alldeles för sent. Ärligt talat vet jag inte ens om jag sov någonting. Så när jag väl vaknade blev det plugg i sängen. Flyttade allt. Böcker, anteckningar, dator. Det fick bli en sån dag. Jag fick igång ett arbete och jag fick en sida gjord iaf. Sen vid ett begav jag mig ut en sväng. Fixade en ny, tidigare tatueringstid. Så nu blir det den 14 oktober istället för 30:e. Sen var det dags för dagens motion. Blev en mils power walk. Riktigt skönt. Känns i benen nu vill jag säga. Och i fötterna. Jag valde fel skor.

Skrev ju en motivering till varför jag skulle studera i Thailand förra veckan. Den blev godkänd. Så nu ska jag fylla i resebidragsansökan. Och det är i stort sett samma procedur. Man måste ha riktig koll på hur bra man ska svara. Frågorna är fint formulerade och jag antar att svaren ska vara lika formulerade dem. Jag tänkte att det pappersjobbet skulle vara klart i en handvändning. Men där tog jag fel. Det var en del att göra. Så jag kommer förmodligen skjuta på det. Mysa framför tv:n och vila upp inför morgondagen då praktik på ambulansen börjar känns mer lägligt. Och  Lite sällskap såklart. Måste vara det mysigaste programmet som gjorts.

Varför snokar man? En fråga som diskuterades av mig och Johanna idag. Man vet att man kommer må kass av det. Man vet att man inte gör det för att man är nyfiken - för i dessa fall är man allt annat än nyfiken. Man vill ju helst inte veta. Varför skulle man vilja veta. Vi kom fram till att man förmodligen vill må dåligt. Vara lite miserabel för en stund. Men jag har verkligen suttit och bitit mig på naglarna hela kvällen - och jag biter inte ens på naglarna. För att jag har varit så arg, samtidigt som jag har varit nervös inför valet - men det gick ju iaf bra. Men det andra. Det kommer för mig med. Ja visst. Jag vill inte ens ha det nu. Men herregud. Jag vet inte ens om jag hann byta underkläder. Seriöst. Usch vad arg jag är just nu. Aja. Det går över. Sen kan man helt enkelt vara iskall och bara inte bry sig. Det kan funka och det kan funka bra.

Framöver har jag däremot mycket att se framemot har jag kommit på. Trevligt trevligt.

Jag gjorde en stor miss i veckan. Jag snokade runt på Facebook. Jättedumt. Jag fick bekräftelse på det jag hade trott. Det smärtade lite. För att det gick så fort. Men samtidigt kändes det okej. Samtidigt var det skrattretande. Patetiskt. Och samtidigt gav det mig en knuff vidare i rätt riktning. I ett liv helt utan din existens. Jag vill inte känna dig. Vill faktiskt inte se tillbaka på att jag en gång gjorde det. Rätt hemskt. Men det kanske är det som behövs?

I fredags blev det hur som helst många glas för mycket. Vad det nu beror på är fortfarande oklart. Första delen ute på stan är också oklart. Men när det blev schlager kunde man inte vara oklar längre. Det var great. Mådde som jag förtjänade igår däremot. Det kunde jag ha sluppit. Men icke. Spenderade kvällen hemma, halvt sovande och kollade på Avatar. Riktigt bra film. Förstår dock varför man skulle ha sett den i 3D.

Idag kändes det oerhört bra att vakna och känna sig bra. Känna att man skulle kunna göra ngt av dagen. Och lite har jag hunnit med. Färgat hår, plockat svamp, plockat äpplen och röstat. För första gången. Det är stort. Även om jag inte är ngn större politikmänniska så känns det stort. Vi har en chans att vara med och påverka. Och jag hoppas verkligen det blir bra. Blir det inte bra.. Då behöver jag bara stanna i Sverige så länge jag pluggar, förutom nästa vår då jag kommer befinna mig i Thailand. Sen får man förflytta sig till nästa mandatperiod. Haha. Drastiskt. Men jag kan inte se en person vid makten. Det finns inte. Men risken finns, att det blir så. Det är jämnt. Ruskigt jämnt.

Du sålde mitt hjärta, på realisation. Och du sålde min stolthet, på närmaste auktion. Du sålde mitt hjärta, och allt som var vårt. Jag undrar än hur du kunde.
- Jag lämnar dig här. För jag vill aldrig, aldrig bli som du.

Den här veckan går otroligt långsamt. Det är bara onsdag. När jag vaknade av en ovanligt låg signal 05.15 i morse (jag hade sänkt den till det lägsta igår) trodde jag ärligt talat det var torsdag, vilket skulle betyda att jag imorgon skulle få sovmorgon. Men icke. Det var bara onsdag. ÅH. Men nu är det istället sista dagen imorgon. Sen är jag ledig fyra dagar. Lovely. Till råga på allt idag så var busschauffören hem helt dum i huvudet. När jag hade gått på bussen, hann jag knappt blippa kortet innan han drog en rivstart, vilket resulterade i att jag slängdes bakåt i bussen och fastnade i ett armstöd som för det första drog av bandet till min väska OCH drog sönder min tröja. KUL dag.

Just nu håller jag också på att skriva en motivering till varför jag ska studera i Thailand i vår. Det är inte lätt. Motiveringen ska vara på ca en a4. Jag har knappt en halv och har verkligen ingen aning om hur jag ska få ihop resten. Idétorka AB. Det går liksom inte att ordbajsa mer. Det är kört. Jag måste börja plugga också. Usch. Nu orkar jag inte. Sen måste jag rösta också. Nu blev det mycket.

Såg att jag inte skrivit på hela sommaren. Har väl inte funnits tid eller ork I guess. För ärligt talat har jag haft en riktig skitsommar. De sista fem veckorna kan jag enbart skylla på en person. Rätt sjukt hur en person kan sabba så mycket. Så, när Turkietresan kom, kunde ingenting bli bättre. Det var nog det bästa som skulle hända min sommar. Bara det - att den inte heller började speciellt bra. Direkt efter landning blev vi träffade av blixten och fick vända tillbaka till arlanda. Planet blev 17 timmar försenat och vi missade i stort sett ett dygn i Turklandet. Däremot gjorde vi det bästa av tiden vi hade där nere. Det var FÖR varmt. Men det var underbart. Det var vad jag behövde, vad vi alla behövde tror jag. Bara njuta.

Så långt var allt bra. Livet flöt på. Det flyter fortfarande på underbart. Jag tycker om det. Men allt som hände i somras kommer ikapp mig. Då och då. Jag vet att jag måste lämna det bakom mig och gå vidare. Tanken känns bara sjuk just nu. Och att personen som delar ansvaret inte ens kan kolla om jag mår bra om allt gått bra. Var finns det hjärtat? Finns inte. Eller är förmodligen någon annanstans. Stör mig bara. Man måste kunna bry sig.

Förutom all den skiten mår jag fint, livet är härligt. Händer mycket och jag trivs. Jag älskar det! Kämpar mig igenom höstterminen med tankarna på Thailand hela nästa vår! Det ska bli underbart! Can't wait!

Var på dop idag också. Jag var inbjuden ensam. Jag känner pappan till barnet. Men ingen annan. Ett tag innan jag skulle åka funderade jag ärligt på att fejka en respektive och ta med mig, för att inte dyka upp ensam. Men den idén kom försent och jag fick åka själv. Väl där fanns det lite bekanta ansikten, men enbart bekanta och jag är inte den som går fram. Nej, jag stod och satt själv i kyrkan. Kändes jättemysigt. Väl på fikat får jag jättefin kontakt med Freddes farfar. Trevligt värre.
- Är du här ensam, eller..  är du gift?
Inte, vad heter du och vem är du vän med. Nejnej. Rakt på sak.

Här har vi fyra generationer.



Helt från ämnet.. kolla in denna.