en liten tanke

Jag känner en som har förmågan att inte bry sig alls. Jag menar verkligen, inte bry sig överhuvudtaget. Han har förmågan att ta allting kallt. Stänga ute allt som går att stänga ute. Varför förstår jag inte riktigt. Jag tycker det är lite synd. På något sätt. Samtidigt som att det ibland kan vara jäkligt bra att vara så. För ibland är det bra att inte blanda in några värderingar eller känslor. Absolut. Men det funkar inte för mig. Jag har provat det, men inser nu helt plötsligt hur värdelöst det egentligen är. Det är inte min grej. Och samtidigt vill jag inte vara den som någon inte alls egentligen bryr sig om. Jag menar, vad vore livet utan känslor och värderingar?

Den här personen anser även att man lika gärna kan gifta sig och skaffa barn med någon som man bara trivs med, man behöver inte vara kär. Men jag tycker, trots att jag är tappat lite tron på kärlek, att kärleken nog är bra och att den behövs. Det gäller bara att hitta den. Inte söka eller leta efter den. Men den dyker upp när det är dags. Tills dess tänker jag iaf börja bry mig igen. Och lämna stadiet att inte göra det bakom mig, det kanske var kul en stund. Men det tjänar ingenting till. Ingen går ur det som vinnare.


Skitbuss

Jag har så mycket att skriva om min dag. Den blev lång allt för lång. Den började bra. Jag hann inte ens vakna idag. Inte ens dricka min kopp kaffe, eller ens gå på ett pass förän vi åkte iväg i ilfart. Men jag tycker ju det är kul. Jag är nästan för entusiastisk. Vi kom tillbaka efter en dryg timme och då skulle vi tydligen till Uppsala. Och dit gick det fort, trots att det är 17 mil. Så då har man sett Uppsala och Sthlm från bilen. På vägen från Uppsala slocknade jag till ordentligt. Och när jag vaknade efter ett tag tyckte grabbarna att jag lika gärna kunde lägga mig på båren. Det måste ju vara skönare? Jag tog det på fullaste allvar. Men det var ingen sovposition. Kändes nästan lite olustigt. Men det var väl det de ville få ut av det - att jag skulle få känna på hur det var att vara patient. Det kan faktiskt vara bra. Det är rätt bekvämt. Men ingen större hit.

Dagen flöt på när vi kom tillbaka och framåt sex var jag tvungen att bestämma mig. Skulle jag stanna eller skulle jag ta det nästa vecka istället? Skjuta på det? Eh, jag bestämde mig för att stanna en timme iaf. DÅ går det ju ändå en buss. Men så blev inte fallet. Jag åkte med på ett larm. Och missade den bussen och stannade till bussen strax efter tio. Det visade sig vara en stoooooor jävla miss. Jag är så arg. Den bussen jag åkte med var jättebra. Men jag skulle byta i Sparreholm. För buss mot Eskilstuna. Bara det att bussen som skulle till Eskilstuna tyckte han kunde åka lite tidigare. Han tyckte att han kunde lämna oss som skulle till Eskisltuna (vi var två) i SPARREHOLM??! Vad finns det där liksom? Men så var fallet. Eskilstunabussen vägrade erkänna att de åkt för tidigt, trots att vi var många om att så var inte fallet. Detta ledde till att det blev problem med ersättningstaxi. Eftersom att inget av bussbolagen ville betala. Vi stod i Sparreholm en timme tills det löste sig. Och bussbolaget, jag vet inte vilket. Förmodligen Nyköping för Eskilstuna var kassa på service, stod för ersättningen.

Jag ringer till taxi Malmköping. Som är den närmsta. Nej, han har tydligen bara en bil. Och den är på Arlanda. Ring taxi Flen. JAHA? Ringer dit. Han var tveksam. Han körde nämligen inte på kredit på natten. Vi var tvungna att få bussbolaget att ringa honom och bekräfta att de skulle betala. Efter att de gjort det, kom han. Och det var en så trevlig chaufför. Guld värd. Likaså chauffören från Nyköping som fixade allt. De är värda dagens ros båda två. Och tydligen har Malmköping fler bilar, men han är alltid på Arlanda vid den här tiden på dygnet (han stänger tolv och vill inte köra). Eskilstunabussen kan ta sig. SÅ ILLA. Nästa vecka sover jag på stationen. Litar inte på bussen. Den kommer åka ifrån mig.

Eskilstuna-Nyköping. Tur och retur. x 2

Dag 2 på ambulansen. Händelserik. För det första har jag sovit i natt. Hela natten. Men det resulterade däremot bara i att jag var ännu tröttare i morse. Inte utvilad alls. Knasigt. Så jag höll på att åka för långt med bussen. Jag somnade så in i bomben. Men vaknade så klart precisprecis när jag skulle av. Perfekt. Så när jag hade vaknat efter två koppar kaffe kunde dagen sätta igång. Och den har rullat på kan jag säga. Efter första körningen fick vi en transport från Eskilstuna. Vilket betyder att jag har åkt denna underbara väg tur och retur TVÅ gånger idag. Puh. Väl tillbaka blev det bara mer. Så..

Lunch kl. tre. Gissa om man var hungrig när man åt frukost kl. halv sex. Efter lunch bytte jag bil. För den skulle på ett prio 1. Vilket innebär blåljus. Intressant tänkte jag. Vilket det också var. Väl tillbaka bytte jag bil igen så de sista två timmarna spenderade jag med två riktigt trevliga killar. Ja, jag tror man kan kalla dem för killar. Jag är snäll idag. Det blev körningar och jag var tillbaka precis lagom till att mitt pass slutade så jag hann med bussen. Haft återigen haft en kanondag, med kanonbra handledare och människor.

Imorrn ska jag förmodligen stanna till tio. Vilket blir ett pass mellan 8-22. Måste skrapa ihop lite timmar. Men lite blir svårt, då det inte går någon buss vid åtta. Så ska jag stanna, får jag stanna 4 timmar. Men det kan bli intressant. Ska kanske försöka träna lite då också. Får se vad dagen har att erbjuda.

Och snart är det helg. Trevligt ska det bli.

Each day's a gift and not a given right. Leave no stone unturned, leave your fears behind. And try to take the path less traveled by. That first step you take is the longest stride.

when the drugs don't work no more, you get high on life.

Hade min första dag på ambulansen idag. Det var, det är guld! Där vill jag jobba. Jag tror faktiskt det kan vara lite min grej. Det händer saker. Inte hela tiden. Men när det händer så händer det oftast. Idag var jag däremot inte med om något urakut, men de körningarna jag var med på var en perfekt början. En mjukstart. Sen består arbetslagen till majoriteten av killar.. eller ja, män kanske man ska säga. Och det blir på något sätt en helt annan stämning än när majoriteten består av tjejer/kvinnor. Sad but true. Stämningen känns hur soft som helst. När man arbetar som ambulanssjukvårdare är det också viktigt att man har en stark, tränad kropp (?), vilket leder till att man får träna på arbetstid. Riktig lyx. Förutsatt att det inte går ngt larm såklart. Då gäller det att vara snabb, beroende på prio såklart. Men man har 60 sekunder som mål. Förstå då om du ligger och pressar. Så den stresshanteringen måste jag eventuellt jobba på. Nej, men jag stormtrivs. Efter en dag. Resterande återstår att se, men jag tror inte att jag ska ändra på mig. Inga tvivel alls.


Något som också är lite intressant när det är så få kvinnliga anställda är att de blir lite som männen. Eller inte som dem kanske. Men, man skäms inte för att vara lite "ful" i mun. Det var "grabbkväll" ikväll. Och någon hade kommit på den roliga idén att kalla den K.U.K kväll..(det här vet jag ingenting om, för det är ingenting elever ska veta tydligen och jag blev väl informerad om att inte missförstå ordet...så) Kul Utan Kvinnor, är innebörden - ingenting annat. För att kontra kom tjejerna med en F.I.T.T-kväll.. Flickor I Tajta Trosor.

Så idag är jag riktigt nöjd. Jag mår jättebra! Jag kanske till och med kan sova i natt. Vilket jag inte gjort de senaste två nätterna. Så nu går jag runt i något slags spartillstånd, för jag är inte trött. Alls. Och ändå var jag vaken hela vägen hem för att jag var så himla nöjd. Vad hände? Idag är du borta iaf. Inte en tanke har jag ägnat dig. Ojoj. Inte ens nu när jag skriver så här gör jag det. Underbart. Tack hej, fuck dig.

Sån här glädje känner jag idag - ses på fredag babe.




Grubbel läker inga sår

Ny dag, nya tag. Den skulle bestå av pluggpluggplugg. Var det tänkt. Men jag sov så ruskigt dåligt i natt att jag vaknade alldeles för sent. Ärligt talat vet jag inte ens om jag sov någonting. Så när jag väl vaknade blev det plugg i sängen. Flyttade allt. Böcker, anteckningar, dator. Det fick bli en sån dag. Jag fick igång ett arbete och jag fick en sida gjord iaf. Sen vid ett begav jag mig ut en sväng. Fixade en ny, tidigare tatueringstid. Så nu blir det den 14 oktober istället för 30:e. Sen var det dags för dagens motion. Blev en mils power walk. Riktigt skönt. Känns i benen nu vill jag säga. Och i fötterna. Jag valde fel skor.

Skrev ju en motivering till varför jag skulle studera i Thailand förra veckan. Den blev godkänd. Så nu ska jag fylla i resebidragsansökan. Och det är i stort sett samma procedur. Man måste ha riktig koll på hur bra man ska svara. Frågorna är fint formulerade och jag antar att svaren ska vara lika formulerade dem. Jag tänkte att det pappersjobbet skulle vara klart i en handvändning. Men där tog jag fel. Det var en del att göra. Så jag kommer förmodligen skjuta på det. Mysa framför tv:n och vila upp inför morgondagen då praktik på ambulansen börjar känns mer lägligt. Och  Lite sällskap såklart. Måste vara det mysigaste programmet som gjorts.




varför snoka?

Varför snokar man? En fråga som diskuterades av mig och Johanna idag. Man vet att man kommer må kass av det. Man vet att man inte gör det för att man är nyfiken - för i dessa fall är man allt annat än nyfiken. Man vill ju helst inte veta. Varför skulle man vilja veta. Vi kom fram till att man förmodligen vill må dåligt. Vara lite miserabel för en stund. Men jag har verkligen suttit och bitit mig på naglarna hela kvällen - och jag biter inte ens på naglarna. För att jag har varit så arg, samtidigt som jag har varit nervös inför valet - men det gick ju iaf bra. Men det andra. Det kommer för mig med. Ja visst. Jag vill inte ens ha det nu. Men herregud. Jag vet inte ens om jag hann byta underkläder. Seriöst. Usch vad arg jag är just nu. Aja. Det går över. Sen kan man helt enkelt vara iskall och bara inte bry sig. Det kan funka och det kan funka bra.

Framöver har jag däremot mycket att se framemot har jag kommit på. Trevligt trevligt.

Du sålde mitt hjärta.

Jag gjorde en stor miss i veckan. Jag snokade runt på Facebook. Jättedumt. Jag fick bekräftelse på det jag hade trott. Det smärtade lite. För att det gick så fort. Men samtidigt kändes det okej. Samtidigt var det skrattretande. Patetiskt. Och samtidigt gav det mig en knuff vidare i rätt riktning. I ett liv helt utan din existens. Jag vill inte känna dig. Vill faktiskt inte se tillbaka på att jag en gång gjorde det. Rätt hemskt. Men det kanske är det som behövs?

I fredags blev det hur som helst många glas för mycket. Vad det nu beror på är fortfarande oklart. Första delen ute på stan är också oklart. Men när det blev schlager kunde man inte vara oklar längre. Det var great. Mådde som jag förtjänade igår däremot. Det kunde jag ha sluppit. Men icke. Spenderade kvällen hemma, halvt sovande och kollade på Avatar. Riktigt bra film. Förstår dock varför man skulle ha sett den i 3D.

Idag kändes det oerhört bra att vakna och känna sig bra. Känna att man skulle kunna göra ngt av dagen. Och lite har jag hunnit med. Färgat hår, plockat svamp, plockat äpplen och röstat. För första gången. Det är stort. Även om jag inte är ngn större politikmänniska så känns det stort. Vi har en chans att vara med och påverka. Och jag hoppas verkligen det blir bra. Blir det inte bra.. Då behöver jag bara stanna i Sverige så länge jag pluggar, förutom nästa vår då jag kommer befinna mig i Thailand. Sen får man förflytta sig till nästa mandatperiod. Haha. Drastiskt. Men jag kan inte se en person vid makten. Det finns inte. Men risken finns, att det blir så. Det är jämnt. Ruskigt jämnt.

Du sålde mitt hjärta, på realisation. Och du sålde min stolthet, på närmaste auktion.
Du sålde mitt hjärta, och allt som var vårt. Jag undrar än hur du kunde.
- Jag lämnar dig här. För jag vill aldrig, aldrig bli som du.



Onsdag.

Den här veckan går otroligt långsamt. Det är bara onsdag. När jag vaknade av en ovanligt låg signal 05.15 i morse (jag hade sänkt den till det lägsta igår) trodde jag ärligt talat det var torsdag, vilket skulle betyda att jag imorgon skulle få sovmorgon. Men icke. Det var bara onsdag. ÅH. Men nu är det istället sista dagen imorgon. Sen är jag ledig fyra dagar. Lovely. Till råga på allt idag så var busschauffören hem helt dum i huvudet. När jag hade gått på bussen, hann jag knappt blippa kortet innan han drog en rivstart, vilket resulterade i att jag slängdes bakåt i bussen och fastnade i ett armstöd som för det första drog av bandet till min väska OCH drog sönder min tröja. KUL dag.

Just nu håller jag också på att skriva en motivering till varför jag ska studera i Thailand i vår. Det är inte lätt. Motiveringen ska vara på ca en a4. Jag har knappt en halv och har verkligen ingen aning om hur jag ska få ihop resten. Idétorka AB. Det går liksom inte att ordbajsa mer. Det är kört. Jag måste börja plugga också. Usch. Nu orkar jag inte. Sen måste jag rösta också. Nu blev det mycket.







Ta det kallt - det är allt.

Såg att jag inte skrivit på hela sommaren. Har väl inte funnits tid eller ork I guess. För ärligt talat har jag haft en riktig skitsommar. De sista fem veckorna kan jag enbart skylla på en person. Rätt sjukt hur en person kan sabba så mycket. Så, när Turkietresan kom, kunde ingenting bli bättre. Det var nog det bästa som skulle hända min sommar. Bara det - att den inte heller började speciellt bra. Direkt efter landning blev vi träffade av blixten och fick vända tillbaka till arlanda. Planet blev 17 timmar försenat och vi missade i stort sett ett dygn i Turklandet. Däremot gjorde vi det bästa av tiden vi hade där nere. Det var FÖR varmt. Men det var underbart. Det var vad jag behövde, vad vi alla behövde tror jag. Bara njuta.

Så långt var allt bra. Livet flöt på. Det flyter fortfarande på underbart. Jag tycker om det. Men allt som hände i somras kommer ikapp mig. Då och då. Jag vet att jag måste lämna det bakom mig och gå vidare. Tanken känns bara sjuk just nu. Och att personen som delar ansvaret inte ens kan kolla om jag mår bra om allt gått bra. Var finns det hjärtat? Finns inte. Eller är förmodligen någon annanstans. Stör mig bara. Man måste kunna bry sig.

Förutom all den skiten mår jag fint, livet är härligt. Händer mycket och jag trivs. Jag älskar det! Kämpar mig igenom höstterminen med tankarna på Thailand hela nästa vår! Det ska bli underbart! Can't wait!

Var på dop idag också. Jag var inbjuden ensam. Jag känner pappan till barnet. Men ingen annan. Ett tag innan jag skulle åka funderade jag ärligt på att fejka en respektive och ta med mig, för att inte dyka upp ensam. Men den idén kom försent och jag fick åka själv. Väl där fanns det lite bekanta ansikten, men enbart bekanta och jag är inte den som går fram. Nej, jag stod och satt själv i kyrkan. Kändes jättemysigt. Väl på fikat får jag jättefin kontakt med Freddes farfar. Trevligt värre.
- Är du här ensam, eller..  är du gift?
Inte, vad heter du och vem är du vän med. Nejnej. Rakt på sak.

Här har vi fyra generationer.



Helt från ämnet.. kolla in denna.

miss old times.

Under de senaste veckorna har jag verkligen insett hur mycket jag saknar kyrkbrinkstiderna. Allt häng. Allt känns i jämförelse med nuläget som så enkelt. Det var inte mycket man ifrågasatte. Vi hade varandra. Och vi hade kul. Jag kan inte minnas att det var några större problem. Brudar, va fan. Vi måste ses. Alla. Tajma in ett datum alla kan.

Just nu deppar jag bara ihop. Delvis. Det finns mycket i mitt liv som är bra. Mycket. Men det är en av de saker som betyder mycket som just nu får mig att känna en riktig klump i magen. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Jag tror inte på en förändring längre. Jag önskar jag kunde. För övrigt hittafe jag en riktig myslåt.




jag är lite sne, så skål och tack för de!

Tillbaka i "storstaden" efter en helg ute i skärgården. Och vad jag är trött. Jag tror ingen är pigg efter den lördagen. Jag förstår inte när klockan blev så mycket. När fåglarna började kvittra och solen började gå upp. När hände det? Många kanske inte kommer ihåg att det faktiskt var ljust, men jag minns min ångest över att jag inte låg nerbäddad i sängen, samtidigt som ångesten över hur jag skulle må samma dag gjorde sig påmind. Nåväl, kul var det. Eller?

Jag var hos min farmor idag, och hon brukar alltid sjunga när hon kommer på en sång hon tycker om. Idag sjung hon den här för mig. Och jag tycker att den ganska bra speglar hur våran helg var. Värt att tillägga - farmor hickade inte under sången.


promenad MED musik.

Jag höll på att leta mig helt galen efter min mp3 idag. Jag skulle försöka ta en promenad, den första sedan knät sket sig och jag ville så gärna ha musik. Det konstiga med detta var att jag hade hörlurarna, men inte mp3:n. Jag kröp (så gott det gick) bokstavligen runt på golvet för att se om den låg i någon liten vrå. Men icke. Jag försökte intala mig själv att jag hade lagt den på något ställe där jag skulle komma ihåg att jag lagt den, men jag kom liksom inte på att jag hade ett sånt ställe. Jag kollade med Kajsa, om hon visste var jag hade lagt den, varför hon nu skulle veta det vet jag heller inte. När jag precis var på väg att ge upp, kollade jag en sista gång i min väska, vilket jag hela tiden tyckte var onödigt då jag inte kan ha haft den med mig för att lyssna, men jag kollade ändå. Och i det minsta facket på väskan, där låg den. Jag blev glad.

Jag begav mig ut. Haltandes. Men jag har gett mig fan på att det där knät ska bli bra. Var på röntgen idag, och det visade inga frakturer och korsbandet "verkar" okej. Så jag ser inga hinder att försöka komma igång med det. Jag menar, det är snart sommar. Jag kan inte, inte röra mig. Väl utanför dörren kommer en sån där riktig gånglåt på, ni vet en sån man bara vill springa och dansa loss till. Tänk att se mig ens försöka. Haha. Nej usch. Snart så. Jag gick iaf en halvtimme, försiktigt. Sen, tränade jag knät som jag ska göra. För att kunna stå rakt. Det blir bra. Det kan bara bli bättre.


Här vilade kryckan kryckorna. Det gjorde ont. Men jag fick kexchoklad.

En låt jag btw håller på att nöta sönder. SÅ värd att lyssna på. Me love.


vemdalen, snabba brillor, lokalsinne, plugg och virus. kan det bli bättre?

Jag har nästan tappat bort när jag skrev senast, men jag har bra ursäkter. Vemdalen och en hel vecka av konstant plugg när jag kom hem. Men nu ska jag se om jag kan få ner några väl valda ord, en del har ju hänt sedan jag skrev sist. Och jag tycker vi börjar med Vemdalen för det var GRYMT!

Hela idén jag hade om denna resa, dricka mindre än Sälentrippen och åka mer, vilket i min bemärkelse då skulle betyda att vi skulle vara i backen vid tio. Och det hände.. inte en dag av sex. Någon dag var vi nog duktiga och kom ut stax efter elva, men då var vi överambitiösa. Detta kan ju däremot kompenseras med att vi hade ruskigt kul kvällstid/nattetid. Den lokala klubben öppnade dock inte sina dörrar förän de kära stockholmarna kom upp på tordagen och den dagen vill jag helst radera från resan. Det var den dagen mitt knä pajja och förstörde åkningen för resten av veckan. Men jag var inte bitter för det, jag och mina kryckor följde med var de andra än tog sig. Vi kollade in big jump cupen och after skin! Kvällstid stannade jag inne, men det var bara fredagen jag egentligen missade, men då missade jag även Joels outfit som fick alla stockholmare att brinna av avundsjuka. Bellas grymma adidasoverall från -83, snabba brillor och keps.

De där snabba brillorna var outstanding denna vecka och bidrog till mycket, däribland vågade hopp från ICAs tak. Bra där Stefan. Stefan eller Strecket, ska nog också ha credit för sitt otroligt goda lokalsinne. Vi sitter i liften på väg upp och ser en annan lift på fjället bakom oss (där vi precis kommit ifrån) och Strecket kläcker ur sig:
- Vad är det där för lift, har vi varit där?
Strecket ska även ha stor credit för ordfrasen som uppkom minst två gånger om dagen, men aldrig trädde i kraft.
- Jag fixar det där.

Det går inte att beskriva hela veckan, men kort sagt - den var grym! Jag vill fortfarande inte vara hemma och bara åka tillbaka.

Veckan som nu varit har inte varit rolig. Jag har haft ont i knäet. Undersökningen av det gick sådär, då det fortfarande var väldigt svullet. Röntgen nu till veckan. Jag har i stort sett pluggat i hjäl mig, till ingen nytta, för tentan gick typ jättedåligt. OCH, jag har fått monsterviruset på min dator. Jag hatar idiotiska människor som tycker det är kul att förstöra för andra. Vad kan det roliga i det vara? Jag förstår verkligen inte. De måste vara så trötta och missnöjda med sina liv. FAN, vad arg jag är.






Strecket kom på nöjet att hoppa från taket. Här utan bräda, vilket ledde
till att han samtidigt hamnade lååångt ner i snön.


Visst är han snabb?

Bad day.

Jag vet att alla kan ha dåliga dagar. Det är helt klart mänskligt. Det säger jag ingenting om och jag vet att jag egentligen inte har någonting att klaga på. Men fan, vilken dålig dag jag har haft idag. Nu ska jag verkligen beklaga mig. Jag vaknar konstigt nog på rätt sida, det kändes som en bra dag. Men ack så fel jag hade. Det hela börjar med att jag har en vision om dagens klädsel, vilket helt spricker då den skjortan jag ska ha helt plötsligt inte var hel längre (?). Jag tar då ett par jeans, då lossnar knappen(och nej, så tajta är de inte). När jag väl, efter mycket skrikande och gormande har tagit på mig, tar jag på mig ett par av mina stövlar.. då ser jag att de också börjar ge upp (dags för ny garderob kanske?) 

Jag beger mig ut i det ytterst roliga vädret och ska sätta på lite musik. Då är batteriet slut. KAN DET BLI VÄRRE? Nej. Plus att jag typ halkar hela vägen ner till skolan. Att dagens föreläsningar inte alls var roliga hjälpte inte mig i mitt humör.

Jag kände mig som hon i Wasa reklamen, som drar sönder sin strumpbyxor. Jag önskar att jag hade haft ett par strumpbyxor att dra sönder. Usch.

Trots våfflor känner jag mig inte alls på humör. Det är lite tråkigt måste jag säga. Kanske ska bädda ner mig och sova bort den här ruskigt dåliga dagen. Och när jag vaknar igen är det dags för Vemdalen kanske?

Check in?

Jag har inte skrivit på länge kom jag på, men det beror på att jag inte har haft något att skriva om. Jag har bara pluggat. Ingenting annat roligt. Idag däremot har jag varit på ett informationsmöte inför mina utlandsstudier i Thailand. "Inbjudan" vi fick till mötet var skrivet som en flygbiljett och mötet kallades för "Check in" och i detta mail stod det väl beskrivet om vilken avreseort samt destination vi ska till, vilken flight vi ska åka med, samt att det faktiskt skulle finnas lättare förtäring på planet. Det kändes som att de försökte få till en riktigt klämcheck inbjudan till ett jätteroligt möte. Det hela avslutas med att hon som skulle hålla i mötet kommer klädd som flygvärdinna och med sig har hon en liten rullväska. Jättekul. För vissa kanske. Men jag kände nästan att det var lite pinsamt. Men men, det var kul att hon la ner lite ambition i detta.

När mötet väl var klart, hade vi drygt 45 minuter att döda. Vi får då den briljanta idén att vi ska gå till kåren och ta en cider (det är ju trots allt onsdag, vi har ingen kår i Eskilstuna, och cidern är billig). När vi väl kommer dit inser vi att det är fler som har tänkt samma tanke. Det var jordens kö. Vi tar en chansning och ställer oss, men inser ganska snabbt att vi inte skulle hinna dricka den där cidern och kommer fram till att vi ska ta en after work när vi kommer hem i stället.

After worken blev mysig, vi pratade om Sälen, hur grymt det var och bänkade en tjejresa i sommar igen! 
Nu ska jag bänka mig framför tv:n och drömma om McDreamy.



Potatiskanon är kul.

Jag ändrade min åsikt under kvällens gång. Jag valde potatiskanon. Brynäs vann. Och stämningen blev aningen krystat ett bra tag. Men när Jocke och Andreas kom över med kanonen, då blev det fart i alla. Det var en hemmabygd, av ihopsatta rör och brädor. Två borrade hål. En för gasen och en för luft/eld. Kanonen och en påse potatis gjorde större delen av kvällen. Potatisen pressades i röret, kopplades på den tillhörande delen, gas blåstes in i det lilla hålet, sedan luft och eld i det större. Sen small det kan jag lova. Det flög potatisar överallt. Senare lysande potatisar, då killarna satt fast ett lysrör i potatisen.

Det intressanta under kvällen var att ingen riktigt visste varför de byggt, just en potatiskanon. I brist på annat bygger man liksom en potatiskanon, eller vad?

När vi hade slut på potatisar spelade vi spel. Med andra ord. Och vad fel det kan bli.
- En grönsak, den är lång och grön..
- MOROT!


Hockey?

Jag förstår inte hockey, jag har nog aldrig tyckt att det är speciellt kul. Idag blev jag indirekt tvungen att kolla på kvartsfinalen mellan Brynäs och Djurgården. Den enda match jag någonsin sett var finalen mellan Färjestad och Djurgården för väldigt många år sedan, så Färjestad vann. Då kommer jag ihåg att hela familjen låg i våran gamla bäddsoffa bänkade framför matchen. Anledningen till att vi så innerligt höll på Färjestad var för att mina kära morfärldrar kommer från Värmland. Efter det minns jag ingen hockey.

Så jag kände mig måttligt intresserad över att titta idag. Men bara för att jävlas håller jag på Brynäs. Och just nu vet jag att det står 1-1, och bara för att så hoppas jag att de vinner. Jag känner dock att viss ilska kommer råda här ikväll då, men det kan det vara värt. Bara för att hockey är så tråkigt.

Något som däremot är lite kul är att här ute på Blidö bygger man, om man inte kollar på hockey, potatiskanoner. POTATISKANONER??? Ja, tydligen står man nere vid sjön och skjuter ut potatisar. För det är kul. Och folk tycker vi är knäppa?

Något annat rätt kul är vad jag precis hittade på aftonbladet, ett klipp om en raketspark! Förstå vad coolt. Den skulle åka i över 100 knyck. Jag är väldigt imponerad över hur man lyckas hålla balansen. Jag och Kajsa hade problem, och då gick den i max 20! Men även det är väl en övningssak. Så mellan hockey, potatiskanon och raketspark, måste jag nog säga att jag väljer sparken.



Jag blir galen.

Jag är nog lika glad som alla andra att snön är på väg bort. Absolut. Men jag måste säga att jag hatar tö! Seriöst. Jag har undvikit att ta mig ut, på grund av att det är så blött och på grund av att jag egentligen inte har bra skor för det. Gummistövlar skulle vara perfekt. Jag ska nog köpa mig ett par och inte ta av mig dem förän marken är bar och solen steker. Vilket jag tror blir i sommar någon gång. Okej, nu är jag jättearg för att mina fötter precis förlorade sin värdighet.

Jag var nämligen ute en sväng. Marcus ringde, för första gången på väldigt länge. Och utan att veta ordet av hade jag sagt att vi kunde ses en snabbis innan han skulle hem till Stockholm igen. Och snabbt var det. Han ringde 11.09, tio minuter senare var han utanför. Och jag kan ärligt säga att när han ringde, hade jag ingen anständig klädsel på mig, håret dyngblött i en knut och inget smink överhuvudtaget i sikte. Så, på tio minuter hann jag klä på mig, torka håret och sminka mig. Duktigt. Det som var mindre duktigt var att jag inte tänkte på att jag skulle få gå tillbaka. Hade jag haft lite mer tid på mig, så jag hade hunnit packa så hade jag kunnat stanna på stan, för att träffa Johanna och sen själv ta tåget. Men jag hade inte den tiden. Jag insåg snabbt att den sörjan vi åkte bil i, skulle jag bli så illa tvungen att gå i hem. Och jag hade valt helt fel stövlar. SHIT!

Men det var bara att bita i det riktigt sura äpplet, känna hur fötterna riktigt badade i blötsnö, och ta sig hem. Nu ska jag packa min väska och snart bege mig i blötsnön IGEN för att träffa Johanna. Jag ska välja ett par bättre stövlar denna gång.


Detta och ett par alldeles för slitna stövlar ledde till...

..blöta fötter.

Pesten på påskön

Igår var jag ganska sugen på att gå med tjejerna ut. Det var riktigt längesen jag var ute en onsdag och de skulle dricka lite vin och troligtvis svänga förbi Harrys - så jag tänkte att det kunde vara kul. Jag hade dock inget vin, men hittade några cider i kylskåpet. Tog en dusch, gjorde mig iordning och försökte smöra för min far att han skulle skjutsa mig.
- Kan inte du skjutsa mig?
- Var?
- Michaela?
- Men, du kan väl gå..
- Det är BLÖTT!
- Nej, Hanna. Det har fryst på. Det är halt nu.
- JAAAA?!!

Ingen framgång där.Väl hos Michaela fick jag jordens headake. Jag visste inte var jag skulle ta vägen, men insåg snabbt att det bästa vägen ledde hem till sängen. Innan jag skulle bege mig hem, ville jag bara se lite på Timbuktus dokumentärfilm - Spelberoende. Ett klipp speciellt, Childman and Ladyboy - it's naptime, kan för stunden dämpa min huvudverk.


Dagen idag består av pluggpluggplugg. Sounds fun?




Feng Shui, anpassning eller fullmåne?

Jag var jättetrött efter att ha försökt ta mig igenom min hemska bok. Jag förstår inte hur alla lärare kan anse att den är så oerhört bra. Det är för mig ett mysterium. Hur som helst. Jag somnade ganska tidigt igår. Dessvärre vaknade jag halv två och kunde verkligen inte somna om. Jag vred och vände på mig. La mig i fotändan. Till slut begav jag mig till soffan för ett sista försök. Efter ytterligare en halvtimme låg jag fortfarande och vred på mig. Jag testade med ett glas mjölk (morfars knep) och efter ett tag måste jag ha somnat.

Det var verkligen inte kul när klockan ringde i morse. Jag var så långt ifrån vaken som man kan vara. Så då började jag fundera på varför det gick så dåligt att sova. Då kom jag på att jag nyss har möblerat om och ställt sängen i en helt annan riktning än tidigare. Kan det vara så att feng shuin (jag tror egentligen inte på sådant) just i den delen inte är tillräckligt bra? Men skulle det vara så, skulle jag ju ha somnat direkt i soffan - så trött som jag var. Jag kanske bara inte är van att ha sängen så? Hmm..

När jag kommer till skolan får jag höra att ingen har sovit bra i natt. Whywhywhy? Jag som vet att jag ibland kan vara lite knäpp när det är fullmåne får för mig att det kanske var det i natt.. men icke. DET VAR NYMÅNE?? Jag har sökt runt lite på internet bara på att jag är nyfiken och har märkt att flera skriver om att nymånen påverkar dem mer än fullmånen. Till exempel läste jag på en sida att menstruationens blödningar blir kraftigare under nymånefasen. Bara det!

Nymånen är även en bra tid för att börja på nytt. 

Nymåne. När nymånen blir synlig, och syns som ett svagt kommatecken i skyn, är det en ypperlig tid att påbörja nya projekt. Allt som påbörjas i den här tiden får en mycket stark grund och tillväxt.

 

  • Flytta till nytt hus
  • Börja ett nytt jobb
  • Inled ett nytt förhållande
  • Börja träna
  • Ändra kostvanor
  • Tänd ett vitt ljus och önska dig något inför månen.
http://www.askamolla.se/aktuellt/haronu20081230.html

Nej, nu ska jag åter vända mig till den hatade boken.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0