the journey is the destination

Sista dagen på Koh Chang. Känns lite trist. Nu ligger vi vid poolen och ska njuta de sista timmarna. Igår fick jag ett sms av pappa vid två-snåret här. Det stod:

Igår vaknade vi utav åska och regn. Perfekt. Vi skulle ut på en båt och snorkla hela dagen.. Vi trotsade vädret och fick det kanon! Skinande sol hela dagen. Snorklade vid tre olika öar, simmade bland fiskar och såg mycket spännande. Underbar dag! Brände oss lite gjorde vi också, men det hörde nog till. Så här fint var det vid en av öarna..



På kvällen var vi på ett fiskspa. Det var lite olustigt. För er som inte vet, så stoppar man ner ben och fötter i ett bad FULLT med småfisk och så äter de bort all smuts antar jag. Det kittlades till en början, men sen var det nästan skönt. Och mina ben har nog aldrig vara så lena. De åt hela vägen upp till knäna ja. Fina ben och fötter, check!

Igår kom Johan ner. Känns jättebra, med tanke på den gnutta av hemlängtan jag har haft. Jag mötte upp honom på flygplatsen, sen köpte vi biljetter till bussen som idag skulle ta oss till Trat, där båten till Koh chang skulle gå. Vi fixade ett hotellrum och sen åkte vi in för lite shopping till MBK. Och shoppades gjorde det. Vi åkte hem till hotellet för att sova lite då bussen gick 05.30 imorse. Väl i Trat tog vi en vad de kallar det taxi till båten. En bil med flak.. och lite skydd så man inte åker av. Panik och hetta är lite samlingsord för den resan. Vi tog båten och en ny taxi. Hittade ett mysigt hotell precis vid stranden där vi iaf stannar två nätter.

Nu blir det middag, sen får nog Johan sova lite, ta en öl eller något för jag måste fila på c-uppsatsen några timmar.

Bilder kommer senare. Men en liten appetiser..

Jag kan inte sova, så jag tänkte att jag skriver lite istället. Idag har jag lite hemlängtan. Eller jag vill inte hem. Men jag saknar alla där hemma lite extra idag. Annars har det varit en riktigt skön dag. Jag gick upp vid åtta, åt lite frukt och drack kaffe. Sen satte jag mig och skrev lite på uppsatsen. Sen när jag kände att jag inte fick ur mer, satte jag på mig bikinin och gick till poolen. Inte så pjåkigt. Bangkok hade fint väder att erbjuda idag. Jag lyckades så klart bränna mig, trots att jag var duktig med att smörja in mig. Och bara på högerarmen. Resten av kroppen fick en början till en fin bränna. Så den armen är lite extra varm just nu.

Pontus, som är kvar här, kvicknade väl till liv vid ettsnåret och mötte upp mig för en lunch. Sen låg vi vid poolen till sen eftermiddag. Sen har vi tagit det lugnt med käk och film. Holländarna åkte till Chang Mai idag, så det har varit otroligt lugnt. Lite trist. Var ute och käkade med de tjejerna igår. Ett gäng på runt tolv tjejer. Riktigt trevliga. Killarna hade bestämt sig för en boys night out, så vi kunde ju inte vara sämre. Middag och en bar stod på schemat.

Tidigare igår var vi inne i Bangkok för lite shopping och en färd med skytrain. Enorm enorm enorm stad. Helt galet. Vi lyckades hitta till MBK och där var vi större delen av tiden. På EN av kanske sex våningar. Det fanns så sjukt mycket shopping. Jag hittade mig bl.a. en bra backpackingväska, som nästan är färdigpackad för nästa veckas trip till Koh Chang. Kommer bli awesome. Ska nog shoppas lite på MBK imorgon igen, sen åker vi nog måndag morgon. Great!

Bild på en disig, men lyckad dag i Bangkok igår..


och från en trevlig middag med holländskorna.


/ Hanna.

Nu börjar man mer och mer komma in i att man är i ett helt annat land för de kommande tre månaderna. Jag saknar alla där hemma ganska mycket just nu. Men det kommer gå snabbt, en vecka har snart redan gått. I onsdags blev jag överraskad av en kär vän. Plötsligt stod Pontus i dörren till min lägenhet. Det var trevligt. Det lite komiska i det hela var att jag bara en kvart innan han anlände hade frågat ägaren om man fick ha gäster på rummet, varav hennes svar var att enbart flickor. Inga pojkar. Pojkarna får hyra lägenhet på plan 1 och 2. Vi tjejer bor på 3 och 4. Det blev så pinsamt när hon stod bakom honom. Haha. Jag försökte förklara lite snällt att han inte skulle bo här utan bara var här. Hon köpte det glatt och nu hyr han istället en lägenhet på plan 2. Han funderar nog lite på att börja studera?

Hur som helst. Igår hade vi lite föreläsning och information på universitetet. Det är riktigt stort. En kille som visade oss runt åker till vår skola om en vecka, och jag tycker så synd om honom. Här är det 30 grader varmt och han ska åka till minusgrader, snö och en skola som inte ens är en fjärdedel så stor som universitetet här. Hur som helst. Vi blev visade deras lab./metod/övningsrum. Ganska likt våra egna. Men sjuksköterskans roll här skiljer sig ganska mycket från den hemma. Här lär man sig att utföra akuta förlossningar, man lär sig mindre kirurguska ingrepp samt att sy. Vi blev visade hur man övade på att förlösa barn.




Man fick hjälpas åt, den ena fick trycka ner barnet och den andra dra ut och
klippa navelsträngen etc.



Fick reda på mina praktikplatser också. Förlossning, kirurg och medicin. GREAT!

Idag åkte de andra bruttorna ner till södra Thailand. Det är lov här nästa vecka nämligen. Jag är kvar. Johan kommer och hälsar på mig på söndag, så jag väntar, då ska vi åka till östra sidan tror jag. Snorkla och bara ha det gött! Hade tänkt att jag och Pontus skulle ta oss en trip över helgen också. Men han var mer sugen på att hänga med studenterna här, så jag antar att det blir poolhäng och plugg för mig så får jag ta min semester på söndag. Lite shopping ska de bli idag iaf, jag ska snart gå ner och dra upp honom ur sängen. Jag måste ha en väska. En ryggsäck! Kan inte dra runt på en 20 kg resväska när man ska åka runt.. Jag kan inte sånt här nämligen.

/ H.

Idag landade jag i Bangkok. Flygresan gick jättebra. Jag är flygrädd. Jag tycker det är riktigt obehagligt att lämna över mitt liv till någon annan. Och så högt upp. Men det gick galant! Riktigt stolt över mig själv att jag inte fick panik på planet. Jag sov faktiskt större delen av tiden. Perfekt. Jättebra service och så var det ju också.

Väl i Bangkok blev jag hämtad av universitetet, så det var skönt. De skjutsade mig till lägenheten. Den är helt ok. AC iaf. Det är så SJUKT varmt här. Vid lägenheten väntade de andra bruttorna. Vi fick en rundtur och sen åkte vi till en mall. En jättestor. Och åt middag - för 8 kr! Det är helt sjukt.

Nu ska jag vänta på att pappa ringer på skype (om det fungerar) sen sussa. I min stora säng.


Lyckades få fönsterplats vid vingen på båda flighterna. Riktig miss.


Finfrukost



Min säng de kommande tre månaderna.. Hade med mig lakan till enkelsäng..

Tar sån tid att ladda upp bilder, så det får räcka. Men en liten inblick iaf.
Nattinatti.

Imorgon bär det av till Thailand. 3 månader ska spenderas där. Kul ska det bli. Gråtit en skvätt, separationsångest på lagom nivå.

Umgås med nära och kära sista timmarna nu. Ses i Thai!

Har inte skrivit på ett tag tror jag. Har haft fullt upp. Har suttit i skolan varje dag, pluggpluggplugg. Vissa dagar har det inte blivit mycket gjort, och andra har det riktigt rullat på. Idag fick jag och Bella iaf in vårat PM. Och förhoppningsvis är det inte mycket som behöver åtgärdas efter opponeringen, men det känns ganska osäkert. Vi har som sagt inte fått så mycket medhåll från vår handledare. Men hon kanske har mjuknat.. man vet ju inte.

Förra helgen var lugn, riktigt skönt. Blev något glas fredag. Och lördag. Men lördagen spenderade jag i Sthlm. Pappa hade bjudit mamma på Ugglas revy, och mamma och pappa bjöd mig och mina syskon på detsamma. Den är att rekommendera. Riktigt rolig. Och bra musik. Efter revyn blev det middag på Carl Michael på Djurgårn, där älskade Sofie jobbar. Riktigt fin mat och service :)

Denna vecka har bestått av plugg den med. Tufft och tråkigt stundvis. Men vi kom fram att det är rätt skönt iaf. Mysa med kaffe och plugg.

Och dar gav mitt tangentbord upp. Haha. Vad hander(fragetecken gar heller inte att skriva) Det gar inte att skriva de tre vokalerna som exempelvis engelskan saknar. Alla tecken har bytt plats, fragetecken finns exempelvis i kombination med skift pa bindestrecksknappen, haha say what. Jaja, jag ska forsoka gora mitt basta, men det for mig direkt in pa det som har varit intressant denna vecka. I mandags eller tisdags fick vi ett mejl fran var lilla dam som har hand om vara utlandsstudier. Hon undrade om vi hade lust att traffa en tjej som precis kommit hit fran USA. Det lat trevligt, sa jag och Bella bestamde en after work med henne igar. Hon tog ocksa med sig en tjej fran Aland som ocksa ar har och pluggar. Superskona tjejer, Holly fran Ohio och Cathrine fran Aland. Det ar bra, for jag behover ova pa min engeska. Nu ska min dator fa vila lite och jag ska luta mig tillbaka med lite desperate i think.

tjooo!

Jag måste sova en lång natt snart. Jag är så trött så trött. Vet inte riktigt var jag har mig själv. Rent fysiskt. Min kropp känns som spaghetti. Så ikväll blir det, förhoppningsvis, en tidig kväll. En liten flicka lipade till mig idag förresten. Och hon var helt seriös också. Jättetjurig var hon. Jag som tycker om barn. Men hon var en riktig liten skitunge.

Kollade på Grey's idag. Älskar kommentarna i slutet.

Nobody chooses to be a freak. Most people don't realize they are a freak until it's too late to change it. And no matter how much of a freak you end up beeing, chanches are there still someone out there for you. Unless of course they allready moved on. But when it comes to love even freaks can't wait forever.

Norrtälje i helgen. En riktig drömhelg. En revanchhelg.
Jag har inte varit i Norrtälje på länge. Tydligen har det byggts en rondell vid södra infarten. En stor sådan. Jag har inte varit i Norrtälje på säkert fyra månader och jag har missat ett rondellbygge. Det var väl ungefär det som hade förändrats. Det brukar inte hända så mycket i städer sådär. Mycket annat som förändrats sen jag var där sist dock. Och det gav mig en litenliten klump i magen när vi åkte in i staden. Men den släppte ganska snabbt, när jag insåg hur bra den förändringen ändå är för mig. Det är ingenting att hålla kvar vid. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade det. Allt runt omkring skulle jag vilja säga. Men det fick jag återuppleva i lördags. En härlig kväll, med underbara människor. Long time no see. Och det gjordes bra!

Jag lämnade Norrtan med ett leende på läpparna. Livet är riktigt underbart ibland.

Dagen idag har bestått av massa litteratursökning till PM inför C-uppsats. Mys på Waynes med sötnosarna Rana och Bella. En ruskigt lång promenad. Ett promenadfynd- ett utomhusgym. Riktigt skoj sådant också. Städning. Och nu ska jag nog ta mig ett efterlängtat bad.

Imorrn är det dags för V-ås och ännu en UNDERBAR föreläsning. Usch vad omotiverande att ta sig ur sängen imorrn. Kanske blir kvar. Lockande.

Idag hade vi tur. Idag delades det ut Red bull i skolan. Jag kan lova att det behövdes. Inte varit den mest kreativa dagen. Kan bero på att vi läser den mest tråkiga kurs man kan tänka sig. Vissa säger att den är bra att ha, den hjälper till c-uppsatsen. Men den ger mig ingenting. Läraren kan inte förklara, studiehandledningen säger inte ett SKIT! Det är nästan som att försöka lära sig läsa på nytt. Och förstå innebörden i vad som står. Jag tror läraren för det mesta står och pratar för sig själv för att hon älskar sin dialekt(skånska) samt sitt ämne. Det är sååå givande. Snälla. Hjälp. Jag orkar inte.

Imorrn blir det iaf till att träffa lovely Anna! Blir en liten trip denna helg. Behövs. Skönt att komma iväg. Såg dock idag att jag inte kanske valt den optimala platsen att försvinna till av vissa omständigheter, men Anna är ju däär. Det blir great! Vi ska ha det trevlans !

Ibland ångrar jag mitt val. Ibland får jag för mig att jag valde helt fel. Gick fel väg. För att jag var rädd. Men jag vet innerst inne att jag gjorde rätt. Speciellt med tanke på hur allt ser ut idag. Och hur det faktiskt såg ut en vecka efter att gjorde mitt val. Men ändå. Det kommer tillbaka som ett slag i magen. Det är nog nu jag först har förstått hur det hade kunnat vara. Usch. Aj. Nog med flum för er som inte känner mig utan och innan. Jag måste, som jag har skrivit och sagt, lägga allt bakom mig. Jag vill inte komma ihåg ngt av det. Ingenting. Det får helt enkelt inte vara en del av mitt förflutna. Det ska vara bättre än så. you make your past your past.

Varje dag är ju en ny dag. Med nya möjligheter? Hah. Min dag idag skulle bestå av det plugg som jag absolut inte fick gjort igår. Jag hade och har noll motivation. Så igår tyckte jag det var mycket bättre att åka över till kusinen och mysa med lillalilla Julia. Mycket bättre än att plugga. Så det var tanken med dagen idag istället, efter morgonens seminarie. Som också började bra. Jag och Bella skrev klart allt det till idag, mejlade det till oss själva. När vi skulle öppna det och skriva ut det innan seminariet, hade vi glömt att bifoga dokumentet. Ett helt tomt mejl. Klockan var då 9, vi började 9.15. Så det var bara att skriva om. Helt enkelt. Vi hann, och det blev bra. Eftermiddagen bestod sedan inte av ngt vettigt. Förutom en (välbehövlig) fika på Waynes och en lång promenad i det fina höstvädret.

Jag behöver hjälp med tips till var min tatuering ska sitta, ngn som har ngt förslag?

 

... har hela dagen bestått av. Helt galet. Hade en kanonkväll igår. Vilket resulterade i att jag idag vaknar och är tvungen att tänka över var jag var igår. Och vad jag gjorde. Jag får en ruskig söndagsångest och går runt hemma jättestressad. Efter mycket om och men kommer jag och Sofie ut, på en promenad. För att jag ska skaka av mig min ångest. Det hjälper nog till viss del. Tar en fika på Tingsgården och bara pratar. Är så mys att umgås med Sofie. Mycket skratt.

Och allt mer som tiden går, ju mer kommer jag fram till vad jag gjorde igår. Och jag hade tydligen jättekul! Det var ju iaf skönt att höra. Sen hade jag slängt ur mig en del som jag inte har en aning om var det kom ifrån. Kommer dock ihåg ett intressant samtal fram på morgonkvisten. Tror jag fick ur en del vettigt ur det och en del som känns väldigt bra idag.

Var på Strängnäs marknad igår också. Mycket trevligt. Fick med mig Robin. Som sedan lämnade mig för Kajsas pojk. De skulle tydligen göra sånt som killar gör - dricka öl. Robin var tydligen inte så sugen på att umgås med min släkt och äta den traditionsenliga ärtsoppan. Låter det konstigt? Nej. Men jag fick mysa med Julia, så jag var inte bitter. Julia är mitt lilla kusinbarn. Hon föddes i tisdags. Otroligt fin. Och jag kan inte förstå att Åsa har blivit mamma. Är så häftigt.

Eller vill inte göra det kanske man ska säga. Allt ploppar upp i huvudet titt som tätt. Jag vill inte komma ihåg, jag vill inte tänka. Vill inte ens veta existensen av den/det. Men man kan inte påverka någonting. Det är som det är helt enkelt. Och jag kommer bära med mig det. Länge. Allt. Man gör det. Glömmer ibland. Kommer på ibland. Det som att röka och dricka alkohol. Man vet att det är skadligt för hälsan, men ibland"glömmer" man bort det. Och när man kommer på det blir man bara arg på sig själv för att man utsätter sig för det. Det är lite kul att man jämför en levande människa med saker som är skadligt för hälsan. Men det är sant. Och ibland glömmer jag det. Hur skadligt det är. Men helt ärligt så vill jag inte komma ihåg. Någonting.

Jag är kär förresten. I Olle. Idol-Olle. Riktigt kär.

Some say you have to fall to learn how to fly. Some day we may understand just the reason why.

Jag har funderat en del på det. Det kanske rent av är bra att bli lite bränd. Så man dels vet att man lever, men samtidigt att man vet att allt inte är en dans på rosor. Allt kan inte alltid gå bra. Och ibland måste man ta den smällen för att kunna uppskatta livet lite. För man kommer tillbaka. När såren har läkt lite. Jag tog den smällen och det gjorde ont utav bara h-vete. Men idag mår jag bra. Jag känner mig självständig. Jag lever. Inte för någon annan utan för mig själv. Visst dagen kommer då jag inte längre vill vara själv. Kanske väntar den dagen runt knuten. Men jag har inte bråttom. Jag har lärt mig att man alltid har sig själv och det är trots allt inte så illa.

Igår eftermiddag tog jag mig en paus från min ensamhet med plugg och gick ut och plockade svamp med min minstingsyrra. Hon är en jäkel på svamp. Jag kände mig jättedålig. Hon vet var man bäst hittar svamp. Hon kan många olika svampsorter samt hur man urskiljer dem från varandra. Hon VET hur man urskiljer giftiga från ätbara. Jag ser bara att flugsvampen är rödprickig(?) och vet att man inte ska äta den. Resten är för mig ovisst. Hon är 11, jag är 21. Lite mer ska jag kanske veta? Men nej.

Hon ÄLSKAR att plocka svamp. Jag tycker det kan vara avkopplande att vara ute i skogen när man har huvudet proppat av trista skolgrejer. Men jag kan inte säga att jag älskar att plocka svamp. Men vi hittade en del. Eller ja, mycket. Inte kul att rensa sen bara.

Här hittade hon något som heter taggsvamp? Kan det vara så?

Så mycket trattisar att hon behövde sätta sig ner. De var ju överallt. Hon såg dem överallt. För mig tog det längre tid.

Och så inspekterar vi så att den inte är giftig. Eller?

Jag är riktigt dålig när det gäller att ta tag i att plugga. Ett riktigt minus där. Idag skulle jag ägna hela dagen till det. Men det slutade med inlines åkning och städning. I morse kom Johanna förbi, eller i förmiddags kanske man ska säga. Vi tog en promenad. Sen halvvägs kom vi på att det skulle vara roligare attåka inlines. Så vi vände hem. Jag lånade syrrans, sprillans nya, aningen stora inlines. Jag hade däremot noll skydd och jag har inte åkt sen jag var liten. Men det var inte mycket att göra. Jag hade inga. Johanna däremot var riktigt duktigt, med i stort sett alla skydd som går. Jag trodde allt skulle sluta med akuten. Men icke. Det var lite krackigt med balansen bitvis. Men sen gick det ganska bra. Två varv runt Djurgårn, sen besökte vi kära Åsa som förmodligen ska föda i vilken stund som helst.

Sen när jag kom hem blev det städning. Ojoj. Min säng var belamrad med kläder. Jag vet inte när jag ens använt allt. Jag har inte städat på väldigt länge. Jag har inte haft ork. Inte lust. Det har funnits saker som är roligare. Men idag blev det gjort. Så någon nytta har jag gjort istället för att plugga. Det blir hela förmiddagen imorrn och hela söndagen istället. Då stänger jag in mig.


Min säng, before..


and after.

På väg hem från den sista dagen. Vemod i magen. Usch. På bussen hem känns det som när man åkte från Borga. En riktig klump i magen och aningen ångest. Man har varit så tätt inpå människor i två veckors tid. Lärt känna en del väldigt bra. Så ska man bara lämna det bakom sig. Helt plötsligt bara. Känns lite fel. Lite konstigt.

Jag blev kvar igår. Jag hade med mig grejer så jag skulle kunna sova kvar. Men jag hade inte bestämt mig. Men jag kunde om jag ville. Så strax efter sex fick vi en körning till Sthlm. Och åkte jag med fick jag stanna kvar. Så jag åkte med. Då hade jag inte så mycket att välja på liksom. Så jag sov i ett jourrum i natt. Lite spännande. Det fick mig att tänka på alla sjukhusserier. Och vad som händer i de rummen. Jag sov dock ensam. Och gott. Tydligen är man menad för jobbet då. Och det blev en lugn natt också. Och en lugn dag. Så, såhär sista dagen passade jag på att stanna över kvällen lite. Fick vara med om mycket intressanta körningar. Så jag hann nätt och jämnt med sista bussen. Och denna gång går det nog hela vägen hem, ingen taxi idag inte.

För att sammanfatta de två veckorna jag haft - jag har aldrig haft det bättre! Det går inte att jämföra med något
och det kommer bli svårt att toppa. Jag vill så gärna jobba såhär. Det jobbiga med det är bara att det ligger så långt fram. Kön är lång och jobben är lite svåra att få. Men det är bara att ställa sig i den kön och vänta på sin tur. Jag kommer sakna alla på stationen också. Är nog lite av det som känns mest nu. Jag säger då det. Sitter på en buss och känslan är precis den samma som när man åkte från Borga. Det enda som saknas är en massa snö och en brasa i öppna spisen när man kommer hem.  Och om en vecka är känslan i magen borta, man är tillbaka i verkligheten och man ägnar en tanke då och då. Till det man saknar. De man saknar.

Första dagen av den sista veckan på praktiken. Känns aningen vemodigt. Jag skulle vilja vara klar nu, så man bara kan börja jobba. Jag känner verkligen inte för att sätta mig i skolbänken igen. Det känns så långt bort. Har inte suttit där sen i våras. Usch. Och så måste det vara ngn tråkkurs också. Värdelöst.

Idag har allt gått i ett. När vi var klara för dagen fick jag kommentaren:
- Ja, just det. Du är student.
Allt hade gått som på räls, att vi inte hunnit reflekterat något större. Men det kändes inte som att det behövdes. Man får så mycket lärdom av att bara se och närvara. Det räcker hur bra som helst för mig. Jag har också haft det underbart trevligt idag. Jag har åkt med en riktig livsnjutare. En så härlig människa. Dagen blir så mycket bättre då. Hur som helst. För var dag som går, så blir jag mer och mer säker på att det här är det jag vill göra. Jag ska bli en jäkel på att rädda liv ;)

Något jag också blir mer säker på för dagarna som går är att busschaufförerna helt saknar körkort?! Är det möjligt. Jag menar. Jag har fått min väska och min tröja sönderdragen. Jag har blivit lämnad i Sparreholm. Och idag trodde jag seriöst att vi skulle krocka bilen framför. Dagens busschaufför hade noll kunskap om något som heter avstånd till bil framför. Jag skojar inte om vi kanske hade MAX två meter till stackaren i bilen framför. Stundvis låg bussens nos jämns med bilen, till chauffören kom på att kanske inte skulle hinna förbi. Och då låg vi i 90. Fint om bilen framför hade lagt en tvärnit. Jag säger då det.


Nu idol.

Mysig söndagkväll blev det. Men jag tror att jag sov mig igenom iaf halva filmen. Och den verkade bra, så det var lite synd. Men det var skönt att sova. Efter att sedan ha sett slutet och pratat lite med Robin, som hållit sig vaken, så gick jag och la mig. Och sov hela natten. Det var underbart skönt.

Dagen idag har jag spenderat på alla andra ställen än var jag egentligen borde ha varit - i skolböckerna. Jag har verkligen ingen ork för att sätta igång. Måste ta mig i kragen snart. Men som sagt. I morse var jag med Robin till sjukan. Och gipset försvann. Vad liten armen var. Haha. Sen åkte jag till Katrineholm för att spendera dagen med älskade Sofie. Och det är alltid lika trevligt. Fick spendera lite tid med lilla Freja också, hon är så mysig. Freja är Sofie's vän Annas lilla tjej. Urgullig.

Kom precis hem och nu ska jag snart kolla på mitt favvoprogram - lite sällskap. Ladda upp för morgondagen. Längtar! Är tyvärr sista veckan på praktiken nu. Lite trist. Men allt har ju tyvärr ett slut.


Freja i min famn. Så mysigt. Längtar tills kussen får sin lilla så jag kan
vara där och mysa :)

För att anknyta till det tidigare inlägget så har jag nu kommit till en punkt då jag är så irriterad. Helt seriöst! Att man kan vara så. Jag finner inga ord. Att det helt allvarligt finns människor som har svårt att bry sig om andra, fine. Men att det finns människor som i stort sett har det som filosofi. Att inte bry sig om någonting. Eller någon. Jag blir nästan mörkrädd. Helt klart locket på. Jag orkar inte ens bry mig. Haha. Komisk kanske. Men nej. Finns ingen ork. Ingen vilja. Inget värde i det. Jag är blödig och jag bryr mig om människor. Ibland för mycket. Men det är jag. Jag kan inte försöka vara någon som jag inte är. Det går inte. Och jag kan heller inte låta mig utsättas för det. Bara för att det för stunden kanske löser alla andra problem. Får jag en kram, vill jag att man ger den för att man bryr sig. Bryr sig om mig. Visa lite omtanke people. It doesn't kill you.

För övrigt är jag för trött för att ens vara vaken. Men snart kommer Robin förbi och då blir det film och skitsnack. Sen håller vi tummarna för att hans gips åker bort imorrn, efter 16 veckor. Kan vara dags.

Peace out.