Bad day.
Jag beger mig ut i det ytterst roliga vädret och ska sätta på lite musik. Då är batteriet slut. KAN DET BLI VÄRRE? Nej. Plus att jag typ halkar hela vägen ner till skolan. Att dagens föreläsningar inte alls var roliga hjälpte inte mig i mitt humör.
Jag kände mig som hon i Wasa reklamen, som drar sönder sin strumpbyxor. Jag önskar att jag hade haft ett par strumpbyxor att dra sönder. Usch.
Trots våfflor känner jag mig inte alls på humör. Det är lite tråkigt måste jag säga. Kanske ska bädda ner mig och sova bort den här ruskigt dåliga dagen. Och när jag vaknar igen är det dags för Vemdalen kanske?
Check in?
När mötet väl var klart, hade vi drygt 45 minuter att döda. Vi får då den briljanta idén att vi ska gå till kåren och ta en cider (det är ju trots allt onsdag, vi har ingen kår i Eskilstuna, och cidern är billig). När vi väl kommer dit inser vi att det är fler som har tänkt samma tanke. Det var jordens kö. Vi tar en chansning och ställer oss, men inser ganska snabbt att vi inte skulle hinna dricka den där cidern och kommer fram till att vi ska ta en after work när vi kommer hem i stället.
After worken blev mysig, vi pratade om Sälen, hur grymt det var och bänkade en tjejresa i sommar igen!
Nu ska jag bänka mig framför tv:n och drömma om McDreamy.
Potatiskanon är kul.
Det intressanta under kvällen var att ingen riktigt visste varför de byggt, just en potatiskanon. I brist på annat bygger man liksom en potatiskanon, eller vad?
När vi hade slut på potatisar spelade vi spel. Med andra ord. Och vad fel det kan bli.
- En grönsak, den är lång och grön..
- MOROT!
Hockey?
Så jag kände mig måttligt intresserad över att titta idag. Men bara för att jävlas håller jag på Brynäs. Och just nu vet jag att det står 1-1, och bara för att så hoppas jag att de vinner. Jag känner dock att viss ilska kommer råda här ikväll då, men det kan det vara värt. Bara för att hockey är så tråkigt.
Något som däremot är lite kul är att här ute på Blidö bygger man, om man inte kollar på hockey, potatiskanoner. POTATISKANONER??? Ja, tydligen står man nere vid sjön och skjuter ut potatisar. För det är kul. Och folk tycker vi är knäppa?
Något annat rätt kul är vad jag precis hittade på aftonbladet, ett klipp om en raketspark! Förstå vad coolt. Den skulle åka i över 100 knyck. Jag är väldigt imponerad över hur man lyckas hålla balansen. Jag och Kajsa hade problem, och då gick den i max 20! Men även det är väl en övningssak. Så mellan hockey, potatiskanon och raketspark, måste jag nog säga att jag väljer sparken.
Jag blir galen.
Jag var nämligen ute en sväng. Marcus ringde, för första gången på väldigt länge. Och utan att veta ordet av hade jag sagt att vi kunde ses en snabbis innan han skulle hem till Stockholm igen. Och snabbt var det. Han ringde 11.09, tio minuter senare var han utanför. Och jag kan ärligt säga att när han ringde, hade jag ingen anständig klädsel på mig, håret dyngblött i en knut och inget smink överhuvudtaget i sikte. Så, på tio minuter hann jag klä på mig, torka håret och sminka mig. Duktigt. Det som var mindre duktigt var att jag inte tänkte på att jag skulle få gå tillbaka. Hade jag haft lite mer tid på mig, så jag hade hunnit packa så hade jag kunnat stanna på stan, för att träffa Johanna och sen själv ta tåget. Men jag hade inte den tiden. Jag insåg snabbt att den sörjan vi åkte bil i, skulle jag bli så illa tvungen att gå i hem. Och jag hade valt helt fel stövlar. SHIT!
Men det var bara att bita i det riktigt sura äpplet, känna hur fötterna riktigt badade i blötsnö, och ta sig hem. Nu ska jag packa min väska och snart bege mig i blötsnön IGEN för att träffa Johanna. Jag ska välja ett par bättre stövlar denna gång.
Detta och ett par alldeles för slitna stövlar ledde till...
..blöta fötter.
Pesten på påskön
Igår var jag ganska sugen på att gå med tjejerna ut. Det var riktigt längesen jag var ute en onsdag och de skulle dricka lite vin och troligtvis svänga förbi Harrys - så jag tänkte att det kunde vara kul. Jag hade dock inget vin, men hittade några cider i kylskåpet. Tog en dusch, gjorde mig iordning och försökte smöra för min far att han skulle skjutsa mig.
- Kan inte du skjutsa mig?
- Var?
- Michaela?
- Men, du kan väl gå..
- Det är BLÖTT!
- Nej, Hanna. Det har fryst på. Det är halt nu.
- JAAAA?!!
Ingen framgång där.Väl hos Michaela fick jag jordens headake. Jag visste inte var jag skulle ta vägen, men insåg snabbt att det bästa vägen ledde hem till sängen. Innan jag skulle bege mig hem, ville jag bara se lite på Timbuktus dokumentärfilm - Spelberoende. Ett klipp speciellt, Childman and Ladyboy - it's naptime, kan för stunden dämpa min huvudverk.
Dagen idag består av pluggpluggplugg. Sounds fun? 
Feng Shui, anpassning eller fullmåne?
Jag var jättetrött efter att ha försökt ta mig igenom min hemska bok. Jag förstår inte hur alla lärare kan anse att den är så oerhört bra. Det är för mig ett mysterium. Hur som helst. Jag somnade ganska tidigt igår. Dessvärre vaknade jag halv två och kunde verkligen inte somna om. Jag vred och vände på mig. La mig i fotändan. Till slut begav jag mig till soffan för ett sista försök. Efter ytterligare en halvtimme låg jag fortfarande och vred på mig. Jag testade med ett glas mjölk (morfars knep) och efter ett tag måste jag ha somnat.
Det var verkligen inte kul när klockan ringde i morse. Jag var så långt ifrån vaken som man kan vara. Så då började jag fundera på varför det gick så dåligt att sova. Då kom jag på att jag nyss har möblerat om och ställt sängen i en helt annan riktning än tidigare. Kan det vara så att feng shuin (jag tror egentligen inte på sådant) just i den delen inte är tillräckligt bra? Men skulle det vara så, skulle jag ju ha somnat direkt i soffan - så trött som jag var. Jag kanske bara inte är van att ha sängen så? Hmm..
När jag kommer till skolan får jag höra att ingen har sovit bra i natt. Whywhywhy? Jag som vet att jag ibland kan vara lite knäpp när det är fullmåne får för mig att det kanske var det i natt.. men icke. DET VAR NYMÅNE?? Jag har sökt runt lite på internet bara på att jag är nyfiken och har märkt att flera skriver om att nymånen påverkar dem mer än fullmånen. Till exempel läste jag på en sida att menstruationens blödningar blir kraftigare under nymånefasen. Bara det!
Nymånen är även en bra tid för att börja på nytt.
|
Nymåne. När nymånen blir synlig, och syns som ett svagt kommatecken i skyn, är det en ypperlig tid att påbörja nya projekt. Allt som påbörjas i den här tiden får en mycket stark grund och tillväxt.
|
|
Nej, nu ska jag åter vända mig till den hatade boken.
Älskade måndag(?)
Sedan tyckte min kära mor att jag gått kunde följa med till mormor. Jag sa att jag egentligen skulle behöva plugga, men hon menade på att det kunde jag ju göra när vi skulle komma hem - det skulle ju inte bli sent (vilket hon senare kommer få ångra att hon sagt).
Väl i Strängnäs hade mormor gjort i ordning lunch, sedan åkte vi ut till kyrkogården för att "skotta" fram morfars grav. Man såg den inte, det var sjukt mycket snö. Som tur var visste mormor vilken av alla under snön det var, så vi lyckades skotta en väg till den, samt få fram den så vi kunde tända ett litet ljus. Det var dock inte bara denna snö vi skulle se som ett problem denna dag..
Vi åker tillbaka till mormor för en kopp kaffe innan vi ska bege oss hemåt för att jag ska få kunna plugga lite. När jag har släppt av mormor och mamma för att sedan parkera bilen, ser jag att ena bakdäcket är helt platt. Förstå HELT PLATT! Fälgen stod ut typ en decimeter. Jag stod i lutning, på praktiskt taget glansis och insåg snabbt att jag inte skulle klara av att byta däck själv. Efter många telefonsamtal fram och tillbaka, med såväl vänner som bilverkstäder, bestämmer sig mamma för att ta en buss hem och pappa för att slänga sig på en buss till Strängnäs för att hjälpa mig. Det hela går fint och jag måste säga att nästa gång jag får punka (förhoppningsvis händer inte det) så kan jag byta däck helt själv. Pappa var också med på ett litet hörn. Typ grovjobbet. Men jag bytte däcken helt själv ;) galet bra.
Så det blev inte mycket plugg för mig eftersom jag blev några timmar försenad. Så det blir att ta tag i den där älskade boken nu och fundera över vad en människa egentligen är????
Fint va?
Älskade, älskade, hatade bok.
Nu börjar jag bli så ful.. att jag känner mig full.
På Strömpis tog vi ändå priset när vi står och bankar på en toalettdörr (vi tror Frida befinner sig bakom, och har gjort det för länge för att det ska vara okej) vi skriker på henne att hon ska öppna så vi kan se så hon är okej. Efter mycket bankande öppnas dörren... och det är inte Frida.
- Förlåt att jag inte öppnade, men jag är inte Frida. Hoppas hon är okej.
Mycket riktigt, hon var mer än okej. Vi hittar henne dansande och sjungande som aldrig förr. Och musiken gick inte av för hackor. Det var VI. Jag tror inte det var en enda låt vi inte sjöng. Det var många armbågar denna kväll (det var sjukt trångt) men kvällen blev grymt bra!
Att man hade haft kul igår, blev jag väl påmind om idag. AJAJAJ, vad ont i huvudet jag hade. Men med donken, massa häng i Tanyas soffa och en liten återställare kände jag mig åter pigg. Något jag kanske får lida för imorgon, eller vad tror ni?
FRIDA ...
... med bananen i högsta hugg
PERFEKT SOFFHÄNG!
Vi glömmer hela tiden att vi inte är på Blidö.
Jag känner att mitt liv de senaste dagarna enbart handlat om längdskidåkning. Idag lyckades jag nämligen få med mig kajsa ut på en tur. Och Kajsa har aldrig åkt. Hon och jag har som en sorts policy att när vi är på Blidö klär vi oss så fult det går.. bara för att det är kul. Man kan även skämma ut sig ganska mycket när man är ute på landsbygden. Idag glömde vi att vi att vi inte var på Blidö och gick lös ganska bra, inte i klädesväg, men i att flumma. Vi hade nämligen två fotbollslag som publik.
Jag hade däremot till min fördel att de killarna som stod och kollade på matchen trodde att jag var Elin och det ropades flitigt efter mig. Jag nonchalerade detta och lät dem tro att jag var min syster och kunde då skämma ut henna istället för mig.
Kajsa var duktig, för att aldrig ha åkt och hennes enda vurpa var egentligen mitt fel. Då den handlade om att hon var tvungen att slänga sig för att jag låg i vägen.
Dagens skratt står dock min 11-åriga syster för. Vi har precis förklarat för henne vad mjäll är, när hon börjar klia sig på låret (det såg däremot ut som att hon kliade sig ngn helt annan stans), och säger "det är mjäll förstår ni"
Nej, nu ska vi göra oss i ordning för att bege oss till Örebro för att ha lite partaj. Kvällen kommer bli en krock mellan familjen kyrkbrink, lack och hölke. 
Bara för att demonstrera hur en vanlig dag i våra liv kan se ut.
Gooooood morgon! 
ÅÅÅÅÅÅÅH HEJ a'la sällskapsresan. 
Som ursäkt använde hon att jag låg i vägen! Hallå???
Kan man äta snö?
- Vad gör du på fredag, Hanna?
- Jag är ledig.. Så jag vet inte.
- Jag är också ledig, du och jag kanske kan ta en sväng då?
Jag tyckte det ändå lät ganska mysigt, och tänkte att "nu kan jag ju ändå ha pjäxor som jag inte behöver ha tjocka raggsockor i. Och det gick ju hyffsat, så va fan."
Jag förberedde mitt psyke och hoppades på sol, för hur dåligt det än skulle gå.. så hade jag ju ändå solen! Jag vaknade och det var strålande solsken..
Innan vi beger oss ut, hittar jag pappa letandes efter ngt.
- Vad letar du efter?
- En riktigt ful keps. (smilandes mot mig)
När vi väl kommer ut till spåret märker jag, när jag tar på mig skidorna, att bindningen är lite dålig. En skruv satt bokstavligen talat lös. Pappa insåg ganska snabbt att vi ändå inte kunde göra ngt åt det och säger att jag då kan ha någonting att skylla på. OCH jävlar vad jag skyllde på det. Hela vägen. Inte högt, men de orden ekade i min skalle. Något som även ekade var, "kan man verkligen inte äta snö?" Jag var så törstig att jag inte visste vad jag skulle göra. Att pappa dessutom har en sån bra kondition (trots att han praktiskt taget inte tränat sen jag föddes, och dessutom har typ astma) gör inte saken lättare. Jag vet inte hur många gånger jag sa att han inte fick åka ifrån mig.. Okej att han ligger 50 meter framför, men han fick inte försvinna inom räckhåll. Men sen kommer det, när vi kanske har 500 meter kvar.
- Jag tänkte dra på lite..
Sen såg jag honom inte.
Däremot måste jag skryta med att vi faktiskt åkte om några idag.. Det kan däremot bero på att detta par hade dragit sin typ femåriga dotter, som kanske inte älskade läget. Jag måste också skryta med att.. jag höll mig PÅ benen!
Tittar man riktigt noga, ser man att pappa faktiskt står och väntar på mig i backen..
ÄNTLIGEN!
Det finns asfalt att gå på!!! Våren är på gång. I feel it. I looooove it!
Gustav Wasa lyckades med bara en stav, eller hur?
- Tror du att jag kan låna dina skidor?
- Jaaa, de kanske är lite långa.. (han tror jag menar slalomskidor), kan du inte låna mammas?
- Det är ju vi som ska åka??
- Jahaa, ja. (Ska du åka längd?? HAHA) Det går nog bra. Och jag har ju ganska små fötter, så kör på det..
Det han glömde att nämna var att när han senast var ute och åkte hittade han aldrig sina stavar.. vilket hade resulterat i två i helt olika längd, en längd som var alldelles för lång för mig. Så jag tänkte vara smart och tog mammas gångstavar.
- Det måste väl gå precis lika bra??
Det jag, när vi väl kom ut i spåret, insåg var att de istället var alldeles för korta plus att de ständigt åkte ner i snön, vilket ledde till att jag inte kom någon vart alls. Min mamma gör då insatsen att byta stavar med mig.
Efter en mycket liten bit ska mamma över en liten kulle, ena staven går av, och även hon stupar. Detta resluterar i att hon, resterande typ 8 km åker med en stav!
- Gustav Wasa åkte ju med bara en stav, då måste ju jag också klara det!
Hon ska ha all cred för att offra sina två bra stavar till mig. Även fast hon bara hade en stav låg hon i genomsnitt 20 m framför mig hela vägen. Tell me why??
Jag kände mig ändå ganska duktig. Och efter mer än halva sträckan börjar jag tänka att jag är duktig som hållit mig på benen. I uppförsbackarna stod jag däremot i stort sett still och i nedförsbackar kände jag mig återigen verkligen som Stig- H. Bend you knees. please. Tanken om att inte ha ramlat skulle jag nog dock ha sparat, för precis i samma ögonblick stupar jag. Och det var länge sen jag skrattade så mycket. Herregud.
Vi tar oss runt och blir bara omkörda av ett pensionärspar. Jag känner mig stolt.
Lätt att lägga i rätt växel?
Se människan, inte brottet?
För att komma ner till verkligheten efter italientrippen, skulle man så klart slängas in i en underbar kurs! NOT. Jag har ingen som helst motivation till att ens öppna böckerna. Det går så djupt. Man ska se människan som god. Och då menar jag att ALLA MÄNNISKOR ÄR GODA! Det spelar ingen roll vad denna har gjort. Ett intressant diskussionsämne är nämligen hur man skulle vårda en man/pedofil, som mördat en liten flicka. Svaret jag idag får av min lärare är då att se människan, inte brottet.
Förlåt mig, om jag är naiv, men jag kan inte se denna människa som god. Det går inte. Absolut skulle jag, om jag skulle vårda, vårda denna människa. Det är självklart. Det är min skyldighet. Men jag kan inte se mer än så. Min godtrohet har en gräns. Om inte minst mitt psyke.
När jag ändå är inne och talar om brott, måste jag påpeka gårdagens dilemma. Jag är ute och kör bil och kommer till ett fyrvägskors, där högerregeln gäller. Samtidigt som mig når ett flertal andra bilar denna korsning. Och för att göra det hela svårare för oss andra, var en av bilarna en polisbil. Jag vet inte vad det är, men jag blir alltid lite smånervös när jag möter eller har en polisbil bakom mig. Hur som. Jag ska lämna företräde åt bilen till höger om mig så klart. Problemet är bara att denna bil ska lämna företräde åt polisen. Polisen i sin tur ska svänga vänster och ska då lämna företräde åt mig. Detta resulterar i att INGEN ÅKER. Trafiken står still. Så klart släpper det efter ett tag, men jag var då inte först att åka. Jag stod still till polisen började blinka med helljusen att det kanske var dags att röra sig.
Vår = ingen snö?
Jag är nog i alla fall inte ensam om att vara glad att det idag är sol och plusgrader, kanske kan snön snart börja smälta bort? Så vi kan få vår någon gång?
Jag var i Italien för två veckor sedan. Där var det perfekt. Man har snö uppe i alperna, där det ska finnas snö. Så man kan åka skidor/snowboard och ha det underbart. Sen kan man åka hem från en kanondag, ner till hotellet och där är det INGEN SNÖ! Great. För det är ju det man har snön till. Och här hemma kan man ändå inte göra det. På sin höjd åka pulka, och det är inte kul längre.
Den resan resulterade hur som helst i en "sällskapsresan 3", något galet inträffade varje dag och man hade alltid något problem att lösa. Det var till och med dimma a'la snowroler och jag funderade ett flertal tillfällen på att göra som Stig-H och sätta mig och vänta ut dimman. Man va fan, vad är en resa utan lite äventyr. Vi lyckades ta oss ner, och alla i sällskapet var med. På tal om äventyr fick det även lite konsekvenser, eller hade kunnat få. Vi åkte på lite "förbjudet" område, vilket resulterade i att vi blev jagade av en "skidpolis", oh utskällda på italienska! Jag ska inte ta på mig cred för utskällningen då jag lyckades smita, men återberättelsen av den var galen! Vi vet fortfarande inte vad konsekvenserna kunde ha blivit, då vi inte kan italienska. Men undan kom vi. Förmodligen med livet nätt och jämnt i behåll.
Dock en regnig dag. Men kolla, INGEN SNÖ.
Var ska vi?
Ska vi fundera över varför gubben var arg?
Är inte livet underbart?
